Lördagsstros
Idag tog jag och Ludde en promenad i stan medan Wictor sov efter nattpasset. Det blev en tur via Medeltidsmarknaden på Riddarholmen!
Ludde framför tornerspelen och Riddarholmskyrkan, där även Victorias lysning hållits tidigare.
Torget var fullt av stånd, restauranger och människor som strosade runt.
Sedan blev det en tur till mitt vackra gamla Söder, där vi bestämde oss för att fika i SoFo. Tydligen, har jag fått lära mig, är detta familjära namn inte bekant för alla Stockholmare, vilket jag var övertygad om. I min värld är SoFo the place to be! Så, för den som undrar, är det området öster om Götgatan och Sout of Folkungagatan. Och precis som det låter så är det Stockholms bohemområde med mysiga gamla hus, trevliga caféer, fullt av second hand butiker och fantastiska små restauranger. Samt oasens mitt, Vitabergsparken. Dessutom är det här mormor växt upp och hit morfar flyttade från Huddik. Intill ligger min gymnasieskola. Behöver jag säga att jag trivs och spenderat mången timme här?
Det blev en kaffe på ännu ett av dessa caféer som jag älskar inrett i 50-tals stuk med blandade möbler stående i fönstrena och lite här och var på golven.
String! Ja caféet heter så, men det är inte ett plagg för damer. Det är en hylla. Försök inte grabbar!
Sen blev det filmkväll! Vi hyrde inte mindre än tre filmer och handlade massa mat innan vi åkte och störde pojken hemma hos oss.
När han åkt (och jag diskat...) lagades det god mat som sig bör en Johanna-Ludde filmkväll en lördag (jag fick inte göra pasta och pastasås som om det vore någon vardag inte). Ännu mer traditionsenligt fnissade vi oss igenom våra filmer som väl avspeglar vår filmsmak, men kanske inte vår ålder. Den här gången? Jo det blev: "Cars", "Ratatouille" (ja jag saknade Paris när jag såg den!) och till slut "The Imaginarium of Doctor Parnassus". Ni vet, Heath Ledgers sista film. Väldigt flummig, men väl se värd skulle jag vilja påstå.
Kan en regnig och trött helgdag bli mycket bättre?
Ludde framför tornerspelen och Riddarholmskyrkan, där även Victorias lysning hållits tidigare.
Torget var fullt av stånd, restauranger och människor som strosade runt.
Sedan blev det en tur till mitt vackra gamla Söder, där vi bestämde oss för att fika i SoFo. Tydligen, har jag fått lära mig, är detta familjära namn inte bekant för alla Stockholmare, vilket jag var övertygad om. I min värld är SoFo the place to be! Så, för den som undrar, är det området öster om Götgatan och Sout of Folkungagatan. Och precis som det låter så är det Stockholms bohemområde med mysiga gamla hus, trevliga caféer, fullt av second hand butiker och fantastiska små restauranger. Samt oasens mitt, Vitabergsparken. Dessutom är det här mormor växt upp och hit morfar flyttade från Huddik. Intill ligger min gymnasieskola. Behöver jag säga att jag trivs och spenderat mången timme här?
Det blev en kaffe på ännu ett av dessa caféer som jag älskar inrett i 50-tals stuk med blandade möbler stående i fönstrena och lite här och var på golven.
String! Ja caféet heter så, men det är inte ett plagg för damer. Det är en hylla. Försök inte grabbar!
Sen blev det filmkväll! Vi hyrde inte mindre än tre filmer och handlade massa mat innan vi åkte och störde pojken hemma hos oss.
När han åkt (och jag diskat...) lagades det god mat som sig bör en Johanna-Ludde filmkväll en lördag (jag fick inte göra pasta och pastasås som om det vore någon vardag inte). Ännu mer traditionsenligt fnissade vi oss igenom våra filmer som väl avspeglar vår filmsmak, men kanske inte vår ålder. Den här gången? Jo det blev: "Cars", "Ratatouille" (ja jag saknade Paris när jag såg den!) och till slut "The Imaginarium of Doctor Parnassus". Ni vet, Heath Ledgers sista film. Väldigt flummig, men väl se värd skulle jag vilja påstå.
Kan en regnig och trött helgdag bli mycket bättre?
-"Men Pippi, varför är du i skolan?" -"Men jag vill också ha sommarlov"
En arbetsvecka avklarad. Den första med regelbundna tider på väldans länge. Så vad kan då vara bättre än att åka in till stan och fira?
Det blev en mysig middag med pojken innan hans helg av nattpass drar igång, för att sedan möta upp fina Sofia för lite konsert och uteserveringar!
Trots regn hela dagen var det svårt att inte få sommarkänslor med Pripps blå framför oss och sommar musik i högtalarna. Med klassiker som "Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav" kändes det snart som att vara tillbaka i en härlig, kravlös barndom, trots att vi hann avhandla lite allt mellan himmel och jord, så där som två tjejkompisar som inte setts på allt för länge har en tendens att göra!
Sen begav vi oss bort till Skeppsbroscenen som rests för Love Stockholm, det var dags för konsert! Publiken var redan talrik och scenen redan upplyst. Takida skulle uppträda ackompagnerade av Stockholm Orchestra och är det något jag är svag för är det just blandingen rock och symfoniorkester. Sen får ni tycka vad ni vill om dessa varma norrlänningar, men det finns få saker som är så bra att springa till när jag är lite arg eller stressad som denna emotionella rock. Den når in helt enkelt. Och uppenbarligen var jag inte ensam om att svepas med av musiken i detta folkhav!
Söta Sofia!
Det var onekligen en blandad publik, folk kom direkt från jobbet i kostymer, eller från middagen. Det var hårdrockare och familjefäder. Pensionärer och 1-åringar. Framför oss hade vi en familj där barnen riktigt rockade loss! Hela området var en riktig folkfest!
När jag stog där i vimlet nedanför slottet, med Stockholms mäktiga vatten runt omkring, solen som sakta gick ner, i sällskap av en riktigt god vän, då slog det mig. I had a Stockholm moment, you might say. Ni vet en sådan där känsla av att vara välbekant med allt, men ändå stå förundrad. Stockholm, lilla Stockholm, så hänförande vackert och ändå så familjärt. Det är fantastiskt att få bo här ändå.
Så vandrade vi och hela folkströmmen tillbaka till Kungsträdgården där vi fick lyssna på återstoden av en fantastisk jazzkonsert och vimla lite bland borden i Victoriakrogen rest mitt i parken, strategiskt rakt framför scenen. Jag måste erkänna att vi faktiskt stannade till början på nästa konsert också. Och att jag lyssnade lite. Trots att det var Carola. Men, den tjejen, hon kan sjunga. Om hon bara kunde sluta vara så sockersöt så skulle allt vara kanon.
Men tänk ändå om det kunde vara så här jämt? Jag menar, ett folkvimmel på gatorna, scen efter scen med livemusik och uteserveringar intill. En känsla av uppsluppenhet som liksom smittar av sig. En blandning av åldrar och individer som träffas och umgås i de märkligaste konstellationer, men som om det vore det naturligaste i hela världen. Och det är faktiskt naturligt, enkelt, familjärt. Vad härligt det vore. Stockholm som en hel stor familj.
När Carola blev för mycket, duggregnet närmade sig och de svala havsbrisarna övertog infravärmens inflytande över våra ryggar beslöt vi oss för att göra lite vänner sällskap. Det blev Gröne Jägaren av alla ställen, på Götgatan, Södermalm för de som inte känner till detta ställe. Där blev det karaoke och tjejsnack och många gratulationer till nyförlovade Camilla som synes på bilden bredvid mig. Varma härliga tjejer, både hon och Mimmi.
På något vis fann de andra energi att dra med mig till Kellys efteråt. För de som känner till utevärlden i Stockholm så vet ni att det är ett något udda tillhåll för någon som mig, som dessutom kom arbetsklädd i högklackat, jeans och en 80-tals pärlklädd angoraulltröja. Det är nämligen en riktig hårdrockklubb. Trots trevligt sällskap blev det också mycket riktigt snabbt en väldigt trött Johanna som satt där. Jag måste erkänna att det var en lite ansträngande exercis att kasta sig undan projektilerna som anföll bordet i form av killar som spanat in Camilla och Mimmi. Visserligen kul att se på, men det gällde att hålla sig undan för att slippa eventuella svallvågar i form av armbågar och ben som kunde komma farande vilken minut som helst under störtanfallet.
Så där tog den första riktiga arbetsveckan slut, krönt av en härlig Stockholmskväll. Och jag som påstod att det var svårt att vara impulsiv i Stockholm! Vilket misstag!
Det blev en mysig middag med pojken innan hans helg av nattpass drar igång, för att sedan möta upp fina Sofia för lite konsert och uteserveringar!
Trots regn hela dagen var det svårt att inte få sommarkänslor med Pripps blå framför oss och sommar musik i högtalarna. Med klassiker som "Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav" kändes det snart som att vara tillbaka i en härlig, kravlös barndom, trots att vi hann avhandla lite allt mellan himmel och jord, så där som två tjejkompisar som inte setts på allt för länge har en tendens att göra!
Sen begav vi oss bort till Skeppsbroscenen som rests för Love Stockholm, det var dags för konsert! Publiken var redan talrik och scenen redan upplyst. Takida skulle uppträda ackompagnerade av Stockholm Orchestra och är det något jag är svag för är det just blandingen rock och symfoniorkester. Sen får ni tycka vad ni vill om dessa varma norrlänningar, men det finns få saker som är så bra att springa till när jag är lite arg eller stressad som denna emotionella rock. Den når in helt enkelt. Och uppenbarligen var jag inte ensam om att svepas med av musiken i detta folkhav!
Söta Sofia!
Det var onekligen en blandad publik, folk kom direkt från jobbet i kostymer, eller från middagen. Det var hårdrockare och familjefäder. Pensionärer och 1-åringar. Framför oss hade vi en familj där barnen riktigt rockade loss! Hela området var en riktig folkfest!
När jag stog där i vimlet nedanför slottet, med Stockholms mäktiga vatten runt omkring, solen som sakta gick ner, i sällskap av en riktigt god vän, då slog det mig. I had a Stockholm moment, you might say. Ni vet en sådan där känsla av att vara välbekant med allt, men ändå stå förundrad. Stockholm, lilla Stockholm, så hänförande vackert och ändå så familjärt. Det är fantastiskt att få bo här ändå.
Så vandrade vi och hela folkströmmen tillbaka till Kungsträdgården där vi fick lyssna på återstoden av en fantastisk jazzkonsert och vimla lite bland borden i Victoriakrogen rest mitt i parken, strategiskt rakt framför scenen. Jag måste erkänna att vi faktiskt stannade till början på nästa konsert också. Och att jag lyssnade lite. Trots att det var Carola. Men, den tjejen, hon kan sjunga. Om hon bara kunde sluta vara så sockersöt så skulle allt vara kanon.
Men tänk ändå om det kunde vara så här jämt? Jag menar, ett folkvimmel på gatorna, scen efter scen med livemusik och uteserveringar intill. En känsla av uppsluppenhet som liksom smittar av sig. En blandning av åldrar och individer som träffas och umgås i de märkligaste konstellationer, men som om det vore det naturligaste i hela världen. Och det är faktiskt naturligt, enkelt, familjärt. Vad härligt det vore. Stockholm som en hel stor familj.
När Carola blev för mycket, duggregnet närmade sig och de svala havsbrisarna övertog infravärmens inflytande över våra ryggar beslöt vi oss för att göra lite vänner sällskap. Det blev Gröne Jägaren av alla ställen, på Götgatan, Södermalm för de som inte känner till detta ställe. Där blev det karaoke och tjejsnack och många gratulationer till nyförlovade Camilla som synes på bilden bredvid mig. Varma härliga tjejer, både hon och Mimmi.
På något vis fann de andra energi att dra med mig till Kellys efteråt. För de som känner till utevärlden i Stockholm så vet ni att det är ett något udda tillhåll för någon som mig, som dessutom kom arbetsklädd i högklackat, jeans och en 80-tals pärlklädd angoraulltröja. Det är nämligen en riktig hårdrockklubb. Trots trevligt sällskap blev det också mycket riktigt snabbt en väldigt trött Johanna som satt där. Jag måste erkänna att det var en lite ansträngande exercis att kasta sig undan projektilerna som anföll bordet i form av killar som spanat in Camilla och Mimmi. Visserligen kul att se på, men det gällde att hålla sig undan för att slippa eventuella svallvågar i form av armbågar och ben som kunde komma farande vilken minut som helst under störtanfallet.
Så där tog den första riktiga arbetsveckan slut, krönt av en härlig Stockholmskväll. Och jag som påstod att det var svårt att vara impulsiv i Stockholm! Vilket misstag!
Rendez-vous med länge efterlängtade vänner!
Titta vad fint främmande jag fick en vanlig tisdag lunch? Micke-Picke kom förbi från Linköping och gjorde mig sällskap efter ett halvår isär, den ene i Linkan och den andre i Pariset. Så mysigt var det!
Samma kväll begav jag mig till Lappberget för att hälsa på Stockholms kanske sötaste flicka, min underbara gymnasie kompis Sara! Vi hade mysig picknick med sallad innan vi gick hem och drack kaffe och satt på balkongen, medan hennes pojke repade med bandet, åt köttfärspaj och drack öl med grabbarna. Segmenterade könsroller? Javisst. Men vi drog helt klart vinstlotten.
Åh vad mysigt det är med kära återseenden!!
Nationaldagen
Ärligt talat hade jag glömt bort först att det var nationaldagen, jag var bara inställd på mysig mammadag - gräsänka som jag var den helgen - som skulle inledas med brunch på stan! Vi vandrade därför bort mot Saturnus mor och jag och avnjöt deras Le petit déjeuner!
Så blev det stros genom Humlegården i solskenet och solande på varm sten. Här sprang vi på en Linkanbo också!
Ungefär här insåg jag att det var nationaldag. Visst är Kungsgatan fin med alla flaggor i solen?
Strandvägen är så vacker i solen!
Så bestämde vi oss att styra promenaden mot Kungsträdgården och Love Stockholm. Det var sista dagen på Smaka på Stockholm! För er som inte känner till det kommer ett antal av stades restauranger dit och man kan köpa smakprov, lyssna på livemusik, dricka öl och vin, springa på bekanta, se på teatrar, äta lite mer och gå på någon aktivitet sådär. Mamma och jag anammade hela konceptet och föll för grupptrycket, slog oss ner i solen bland glada människor och levde LIVET!
Faktum är att jag inlett de senaste årens somrar med Smaka på Stockholm, ända sedan den sommaren jag tog studenten. Behöver jag säga att sommarkänslorna rusade, glädjen och humöret var på topp för att inte tala om nostalgin? I min värld betyder det här bara en sak: Det är SOMMAR!!
Årets första grill!
Den här helgen invigdes sommaren på riktigt! I lördags blev det sommardag med kaffe på nybyggd altan, mys och skratt i Saltis och till slut årets första grill! Här är mästerkocken in action.
Lite vardagslyx: efter faderns lilla tur till Bryssel återvände han med EU-choklad. Idén är simpel; en representativ smak per land illustrerade av varsin bild. Efter lite konfundering (Har Rumänien verkligen valt potatis i choklad?! Det visade sig vara rom gjord på potatis) och några roade skratt (Storbritannien var det enda landet som inte svarade på förfrågan om represetativ smak, så på pin kiv valdes brittish tea) avnjöts det hela i lämpligt sällskap av franskt vin och en espresso.
Familjemys!
"Inget äffing utan tebubba!"
Citat min käre pojke!
Gateau Lawrence, mes amis!
Gateau Lawrence, mes amis!
Hemkomst
Nu är jag alltså hemma! Hem hemma i Stockholmen!
Här sitter jag i Wictors lilla kök efter några dagar av mys! Wictor hämtade upp mig på stationen efter jobbet - ibland är det lämpligt med en nattarbetande pojke - så där supertidigt en söndagsmorgon som ingen vill vara vaken. Det var jag visst inte heller visade det sig, för jag lämnade mitt kontokort på Pressbyrån när jag köpte mitt månadskort.
Det har varit syskonmiddag:
Det inleddes hos den numera fullfjädrade lumparen och hennes pojke där jag fick beundra den inte fullt så nya lägenheten, men väl så ny för mig, innan vi begav oss till Fridays för sommarvärme, jordgubbsdrinkar, hamburgare och mys i storstan!
Morfar har fyllt 89 år:
Men sedan blev det familjefest med kära återseenden och en del nya ansikten dessutom!
Jag insåg när jag satt där hur mycket jag saknat min familj i Paris. Det förvånar mig alltid hur pass familjeorienterad jag egentligen är. Det spelar ingen roll hur modern den är (antal skilsmässor och halv-, hel-, bonussläktingar som där ingår) eller ens om det blir alltför sällan alla eller ens några har tid att ses, huvudsaken är, som mormor säger, att alla är sams och kan umgås. Så det så.
Tyvärr gillade varken kamera eller modellerna att jag tog kort. Men vi hade det så mysigt! Sardin blev det, men jag undrar nog om jag inte tycker Tvärs Över är bättre. Om inte annat så älskar jag Skånegatan! Södermalm med goda vänner, det är ändå svårslaget!
Annars då? Det har sovits, tvättats och ätits, så där som det skas. Kanske har vi tagit ett restaurangbesök bara jag och Wictor, för att fira hemkomst och avklarad uppackning (ett gissel när skåpen är så fulla att jag var tvungen att ge bort två påsar kläder först). Men allt det där är så mycket lättare här i civilisationen eller människobyn som Wictor säger. När vi bor i egen lägenhet säger jag. Men oavsett orsak är lättare alltid synonymt med bättre.
Så har jag varit förbi jobbet, jag börjar på måndag och det känns så bra så bra! Och det har handlats; Wictor, jag och Wictors mor åkte iväg till Sickla. Det låter som en farlig blandning, handling under aningens press i ett stort varuhus med svärmor, svärdotter och sonen/pojkvännen i mitten. Men icke då. Det gick finemang, såklart, den enda som blev grinig var Wictor i slutet och det var för att vi var feminina. Suprise. Så jag är nöjd och belåten, hade en trevlig dag och nu är skåpen fulla med mat och frysen med nylagad blomkålssoppa.
Summa summarum: Stockholm är underbart och nu känner jag mig redo för en riktig, underbar Stockholms-sommar med roligt jobb varvat med härliga vänner!
Här sitter jag i Wictors lilla kök efter några dagar av mys! Wictor hämtade upp mig på stationen efter jobbet - ibland är det lämpligt med en nattarbetande pojke - så där supertidigt en söndagsmorgon som ingen vill vara vaken. Det var jag visst inte heller visade det sig, för jag lämnade mitt kontokort på Pressbyrån när jag köpte mitt månadskort.
Beviset på att jag är hemma! Jag i Wictors kök med min fina välkommen-hem-present av min ursöte pojkvän (det blev att jag tog bilden med datorns kamera, ni får väl öva er i att läsa inverterat text som en modern Da Vinci!). Meningarna går visst isär vem den är mest till - mig eller till Wictor (bagaren eller ätaren?) - men jag tycker det är den finaste present jag fått, perfekt och personlig. Så det så!
Det har varit syskonmiddag:
Det inleddes hos den numera fullfjädrade lumparen och hennes pojke där jag fick beundra den inte fullt så nya lägenheten, men väl så ny för mig, innan vi begav oss till Fridays för sommarvärme, jordgubbsdrinkar, hamburgare och mys i storstan!
Så hann jag med en solnedgång över Djurgården och en promenad längs med strandvägen med utsikt över hela Stockholms innerstads vatten för att möta upp lite vänner, leka Puh-pinne och sedan vandra vidare in över Östermalm. Stockholm, mitt Stockholm...
Morfar har fyllt 89 år:
Josse och jag åkte dit tidigt på förmiddagen för att handla med morfar, umgås med mina fina underbara morföräldrar som jag saknat så det gjort ont, spela fiafika i mängder. Så som det brukar vara alltså; som sig bör på det gamla fia-spelet som gammelmorfar gjort (han var snickare på Söder) och råka göra morfar till fia trots att han fyller år, samt för att alldeles alldeles underbart!
Men sedan blev det familjefest med kära återseenden och en del nya ansikten dessutom!
Vi blev inte hela släkten, med andra ord fick vi faktiskt plats i matrummet för en gångs skull. Det blev kärt återseende för mig med mamma och hennes fästman, mina syskon såklart, goa moster Bibbi, vackra kusin Charlotte och hennes charmtroll till barn Leo och Vanessa! Som en liten not måste jag slänga in att dessa kusinbarn nog är bland de finaste barn jag träffat, varma, goda, glada, nära till skratt och så otroligt väluppfostrade! Det går inte att inte smälta för dessa leende ansikten.
Jag insåg när jag satt där hur mycket jag saknat min familj i Paris. Det förvånar mig alltid hur pass familjeorienterad jag egentligen är. Det spelar ingen roll hur modern den är (antal skilsmässor och halv-, hel-, bonussläktingar som där ingår) eller ens om det blir alltför sällan alla eller ens några har tid att ses, huvudsaken är, som mormor säger, att alla är sams och kan umgås. Så det så.
Familjens busfrön och charmtroll: Leo och mormor. Som Leo sa "Majanns busfö".
Syskonskaran på hemfärd.
Vi har ätit tapas på söder med goda vänner:Härligt middagssällskap! Victor och Wictor, Hanna och Johanna. När jag tänker efter är vi nästan namne allihopa...
Tyvärr gillade varken kamera eller modellerna att jag tog kort. Men vi hade det så mysigt! Sardin blev det, men jag undrar nog om jag inte tycker Tvärs Över är bättre. Om inte annat så älskar jag Skånegatan! Södermalm med goda vänner, det är ändå svårslaget!
Annars då? Det har sovits, tvättats och ätits, så där som det skas. Kanske har vi tagit ett restaurangbesök bara jag och Wictor, för att fira hemkomst och avklarad uppackning (ett gissel när skåpen är så fulla att jag var tvungen att ge bort två påsar kläder först). Men allt det där är så mycket lättare här i civilisationen eller människobyn som Wictor säger. När vi bor i egen lägenhet säger jag. Men oavsett orsak är lättare alltid synonymt med bättre.
Så har jag varit förbi jobbet, jag börjar på måndag och det känns så bra så bra! Och det har handlats; Wictor, jag och Wictors mor åkte iväg till Sickla. Det låter som en farlig blandning, handling under aningens press i ett stort varuhus med svärmor, svärdotter och sonen/pojkvännen i mitten. Men icke då. Det gick finemang, såklart, den enda som blev grinig var Wictor i slutet och det var för att vi var feminina. Suprise. Så jag är nöjd och belåten, hade en trevlig dag och nu är skåpen fulla med mat och frysen med nylagad blomkålssoppa.
Summa summarum: Stockholm är underbart och nu känner jag mig redo för en riktig, underbar Stockholms-sommar med roligt jobb varvat med härliga vänner!
Vad du kan göra på 2,5 dygn i Köpenhamn:
Besöka de finaste vännerna!
Cykla! Och tappa kejdan medans du cyklar, men bli räddad av en lastbilschaffis som donerar sina handskar till oss. Laga cykeln och spara handskarna. Bara för att bli av med cykeln samma eftermiddag, kanske för att den hade så fina handskar på sig? Så kan det gå.
Åka sightseeingbåt i väntan på regnet
Ta fler bilder än vad som får plats i en stackars blogg.
Beundra de äldsta husen i staden under ett molntugnt himlavalv.
Besöka Nyhavn - den mysigaste hamnen i Europa! Tänk kall öl, vackra byggnader, dinglande fötter på tjärdoftande kajkant. Det är livet.
Vara coola i solglasögon på Rådhusplatsen.
Vara ute och gå i Christiania, bli dyngsura och sedan värmas med en underbar vegetarisk varm och kall buffé!
Gå på loppmarknad...
...och hitta den här fina skålen! (Den till vänster, den andra är ett tidigare fynd, ljusstakarna är Wictors och duken från Provence)
Gå på Tivoli!
Strosa i roliga gångar
Beundra bilbanan som vips blivit båtbana i den kinesiska trädgården
Spela musik tills Calle blir avbruten av en fem-åring som också vill vara med.
Dricka Irish Coffee med utsikt över Tivoli-parken och berg-och-dal banan
Hitta världens smartaste uppfinning - hur många gånger har inte jag i alla fall funderat på i vilken kant man ska leta efter den nedrans änden till toapappret som alltid försvinner? - bara för att hitta loggan i nedre hörnet och inse att det är världens kanske bästa företag som åstadkommit det hela och bli ännu gladare! (Jag jobbar där på somrarna för de som lyckats missa mina evinnerliga tirader)
Laga god mat i goda vänners lag
Ha skypedate med godaste vännerna samtidigt! Mys med virtuell förfest!
Måla naglarna och dricka blå drinkar, här finaste Lene!
Gå på Calles favoritklubb som föga förvånande spelar rock, men mer förvånande var relativt folktomt!
Njuta underbar pannkaksbrunch på det finaste caféet i hela Köpenhamn, där alla bord är udda, min stol var 50-tals blå, det står blommor i läskeflaskor, lamporna är durkslag och väggarna är täckta av 50-tals radios.
Njuta vintagedetaljerna innan antikmarkanden där det fyndas efter intresse; mintgrönblå linnedukar och 60-tals handduk (Johanna), fotoalbum (Calle) och örhängen (Lene), därefter blir det myspicknick borta i flådiga Fredriksbergsparken där tyvärr kameran dog.
Försöka fota Öresundsbron genom bussfönstret efter att knappt ha kommit med bussen, fått springa (igen?!) tillbaka till stationen för att vi glömt skriva ut biljetten och med andan i halsen hunnit på bussen igen.
Sen är du helt plötsligt tillbaka i Sverige.
