Valborg!!
Så blev jag tack och lov räddad från Valborgslöshet här i Frankrike och behagligt nära mitt lilla hus dessutom! Det verkar som om många svenskar i hela Paris känner till Valborgsfirandet anordnat av Maison Suèdoise. Så gissa om jag var nöjd när jag hade ungefär 100 meter att gå för att komma bort till det hela.
Men vet ni vad, på något sätt är det lättare att vara själv här i Paris. För det första är det vanligare att man gör saker själv, det är inget underligt. För det andra gör fler människor det och alla är mer öppna för att prata. Sen om det bara är Paris eller att det är för att det var ett studentområde jag var i igår, det tål att diskuteras. Men summan av kardemumman var att jag hittade en liten blandning med människor att umgås med under kvällen.
Den underligaste stunden på hela kvällen var när vi stod och pratade ett gäng och jag och en av svenskorna tittar på varandra och slås av vad som faktiskt sker. Vi står alltså i Paris och firar Valborg, med brasan sprakande bakom oss och svenska kören en bit ifrån. Bara det är underligt. Så är det en stockholmare - jag, en dalmas och en göteborgare. So far so good, bara en liten blandning, men det är ju vanligt. Så var där en korean som lärt sig svenska i USA. Och en italienare som pratade norska. Så, kort och gott så pratade vi skandinaviska i Paris medan vi firade valborg med folk från alla möjliga håll och kanter. Väldigt internationellt om ni frågar mig!
Brasan som varade 15 ynka min - sen var det bara glöd. Sedan har vi italienaren, dalmasen och koreanen, talandes alltså svenska. Och norska, men det är nästan samma sak.
Resten av kvällen tillbingades picknickandes i parken med lite fransmän jag sprang på och till slut ett par danska konstnärer som var här för att titta på gallerierna i stan. Det blev väldigt intressanta diskussioner till en början, som vanligt på franska men uppblandat med korta förvirrande fraser på engelska, danska och svenska - och då blir jag väldigt snabbt trött. Omställning är inte min grej. Så efter ett par diskussioner om öppna ekvationer och alternativa verkligheter, meditativa konstverk av fladdrande lakan på film, musikstilar och instruments personligheter samt vart man borde gå i Paris, ja då gick jag hem. Nöjd och belåten, trött som få, men så hade jag också 1 minut hem till min egen säng. Och det mina vänner, det är höjden av lyx.
Valborgsfirarna samlas upp utanför Maison Suédoise, allt ifrån ungdomar till trogna svensk-Parisare som verkade komma varje år i skiftande ålder, ända upp till pensionärer.
Lilla jag i sommarklänning innan det är dags att sälla sig till massorna.
Tanken var att jag skulle träffa lite vänner där, men som vanligt skulle de komma senare. Inte förvånande, amerikanernas tidsuppfattning har aldrig varit min tidsuppfattning, och det är vi eniga om. Så lämnar vi det så och bara vet att det gäller att rusta sig med tålamod. Men jag tänkte minsann inte missa valborg och kören! Så det blev till att traska bort i lilla sommarklänningen till Maison Suèdoise, där det såldes korv i bröd med svensk senap, svenska köttbullar med lingonsylt, Mariestadsöl, Fanta och Cola. Inte helt fel! Men så stod jag då där själv. Lilla jag i sommarklänning innan det är dags att sälla sig till massorna.
Men vet ni vad, på något sätt är det lättare att vara själv här i Paris. För det första är det vanligare att man gör saker själv, det är inget underligt. För det andra gör fler människor det och alla är mer öppna för att prata. Sen om det bara är Paris eller att det är för att det var ett studentområde jag var i igår, det tål att diskuteras. Men summan av kardemumman var att jag hittade en liten blandning med människor att umgås med under kvällen.
Kören underhöll i minst en halvtimme! Alla underbara vårsånger kom, tills jag stod med gåshud och nostalgiskt drömde mig hem till svenska sommarängar. Naturligtvis hölls det sedvanliga vårtalet, men på klingande franska. Jag måste säga att det var underligt betryggande att höra svenska traditioner, men på ett annat språk.
Den underligaste stunden på hela kvällen var när vi stod och pratade ett gäng och jag och en av svenskorna tittar på varandra och slås av vad som faktiskt sker. Vi står alltså i Paris och firar Valborg, med brasan sprakande bakom oss och svenska kören en bit ifrån. Bara det är underligt. Så är det en stockholmare - jag, en dalmas och en göteborgare. So far so good, bara en liten blandning, men det är ju vanligt. Så var där en korean som lärt sig svenska i USA. Och en italienare som pratade norska. Så, kort och gott så pratade vi skandinaviska i Paris medan vi firade valborg med folk från alla möjliga håll och kanter. Väldigt internationellt om ni frågar mig!
Brasan som varade 15 ynka min - sen var det bara glöd. Sedan har vi italienaren, dalmasen och koreanen, talandes alltså svenska. Och norska, men det är nästan samma sak.
Resten av kvällen tillbingades picknickandes i parken med lite fransmän jag sprang på och till slut ett par danska konstnärer som var här för att titta på gallerierna i stan. Det blev väldigt intressanta diskussioner till en början, som vanligt på franska men uppblandat med korta förvirrande fraser på engelska, danska och svenska - och då blir jag väldigt snabbt trött. Omställning är inte min grej. Så efter ett par diskussioner om öppna ekvationer och alternativa verkligheter, meditativa konstverk av fladdrande lakan på film, musikstilar och instruments personligheter samt vart man borde gå i Paris, ja då gick jag hem. Nöjd och belåten, trött som få, men så hade jag också 1 minut hem till min egen säng. Och det mina vänner, det är höjden av lyx.
Kommentarer
Trackback
