L'aventure ou L'avenir?

Jag fick en inbjudan till ett event på Facebook idag. Sådana brukar ju dyka upp med jämna mellanrum, du läser dem mer eller mindre noga. Den här gången var det för att rösta i valet. Riksdagsvalet. Behöver jag säga att det är en självklarhet? "Naturligtvis ska jag rösta!" Ropade jag entusiastiskt och klickade i rutan. Men så börjar jag läsa denna sida och ärligt talat blir jag lite rädd.

Jag har absolut inget emot att diskutera politik. Jag tycker om att höra andras åsikter, även om det är andra åsikter än mina egna. Det kan mina vänner intyga, fler än en har avvikande åsikter från mig och fler än en har jag diskuterat med. Men någonstans bygger det på respekt mellan båda parter, inte sant? Och att jag vet att mina åsikter stannar där, just så, som åsikter i nuet, i en diskussion med en vän. Men det här, det här var så annorlunda!

I kommentarerna på sidan har det uppstått en politisk debatt, dominerad av SD-väljare. Jag förstår på ett sätt att de vill använda sig av sådana sidor, de når många utan att det kostar något, men jag blir rädd. Rädd, illamående och irriterad. För finns det något parti jag bara inte kan med så är det detta parti! Jag menar, vissa röstar för att de önskar skapa trygghet i samhället. Det är ju förståeligt. Mänskligt. Fint. Helt ok också om du vill rösta på ett enfråge-parti för att markera din ståndpunkt att dagens alla partier håller på och tappar greppet. Jag skulle inte göra det, för det känns som att jag förlorar min makt i de stora frågorna. Men jag förstår. Och jag tycker det är starkt. Sen att jag skulle rösta på ett parti som för en politik för jobben, för att jag själv tror att just nu är det viktigaste att få ekonomin på fötter - det är en annan sak. Som min goda vän Alice sa; det handlar mycket om vart i livet vi befinner oss och med vilket perspektiv vi ser saker just nu. (Hon är klok hon Alice). Absolut, och jag har de stora EKONOM-glasögonen på mig. Nationalekonomen i mig som tror på jobb och aktivitet. Så - jag förstår de som tycker att jag har fel och röstar annorlunda. Men att rösta på ett parti som vill slänga ut medmänniskor till oss, som förringar människors värde, då får jag bara ont i magen.

Hämtat från kommentarerna:

"Diskussionen om SD är skrämmande! Jag vill ha kulturell mångfald och öppna människor inte uteslutande..."

Respons:

"Jag vill också ha kulturell mångfald. I världen."

"Då kan jag glädja Helena med att du redan har det. Välkommen till Rosengård och Bergsjön.
16-åriga Beatrice fick uppleva den kulturella mångfalden när hon blev hedersmördad av den irakier som hade gjort henne gravid."

"Helena: Sedär, då vet vi. Jag får gratulera till att du har sju partier att välja mellan. Själv vill jag ha ett samhälle där en stor majoritet delar grundläggande värden rörande rättsuppfattning, synen på sina barn och medmänniskor, synen på religionens roll i samhället osv., något jag för min del anser vara en förutsättning för den inre sammanhållning som är själva grunden för en fungerande nationalstat med solidariskt finansierad välfärd. Därför kommer jag att rösta på SD."

Samtliga tre kommentarer kommer från människor som senare uppger sig rösta på SD med motiveringar som:
"Sverigedemokraterna såklart! Kommer rösta på mig själv!"

Dessa framförallt tre personer pepprar de andras kommentarer. De skriver saker som jag aldrig vill få förknippade med mitt namn. Men det värsta är att jag vet att det inte går att övertyga dessa människor om deras bristande logik. De tror så behårt på den. Jag kan knappt argumentera för varför jag blir så fruktansvärt arg på kommentarerna här ovan. För att de överhuvudtaget använder ordet nationalstat (det finns bara två grupper som verkligen använt sig av det, ett gäng alkoholiserade författare som visserligen skrev underbara alster men som ville vara vikingar på 1800-talet och kallade sig nationalromantiker, inte alla hjärnceller bevarade med andra ord, och sedan så nazisterna. Vilka de helst vill bli förknippade med vet jag inte, men för mig är det pest eller kolera.) För att de spelar på det emotionella och inte det rationella. Hur kan du bevisa att de har fel i en sakfråga när de inte försöker argumentera en sakfråga i förstone? Blir de trängda hänvisar de till partimanifestet. När någon då svarar att de läst det, t o m skrivit doktoranduppsatser om det, och fortfarande hävdar att de är högerkonservativa och för etnocentrism, ja då svarar de inte. Fast de är så ivriga på att peppra alla andras kommentarer.

Läskigare ändå? Jag har tydligen bekanta, eller bekantas bekanta som ska rösta på SD. Och som tycker det är ett vettigt steg. Och som inte förstår varför jag blir upprörd. Då blir jag rädd på riktigt. Till er alla vill jag bara fråga en sak: Om ni stör er på att vissa kulturer inte arbetar och lever i egna segregerade grupper, är det bristen på arbete och integration, eller är det den avvikande etniciteten i sig som borde motverkas? Är ert svar det senare är det något helt annat ni stör er på vänner. Och det finns ett ord för det: xenophobi. Annars, om det är att leva på ett system som du inte bidrar till, ja då kanske det är där vi ska sätta in klutarna. Vad sägs om arbetsmarknadspolitik? Eller prestation-motprestation som drevs av FP tidigare? För att inte nämna Sveriges integrationspolitik och SFI som är sorgligt dåligt. Där kan vi behöva arbeta lite, ja. Det finns många möjligheter att nå målet med ett aktivt Sverige. Utan att för den skull påstå att det är kört om du är Marockan (tydligen kriminell) eller Somalier (tydligen jobbar du inte alls då). Ge dem som vill chansen och våga ställa krav på dem tillbaka. Men kasta för guds skull inte ut folk eller döm dem för deras härkomst. Det är det enda jag säger.

När jag tänker efter är det ändå dessa politikdiskussioner på nätet ett intressant fenomen. Det dyker upp tankar på allt ifrån den gamla frågan - var drar man gränsen; hets mot folkgrupp (en enda liten liten artikel har vi på det?!) och yttrandefrihet?

Det andra jag tänker på är hur folk vågar. Jag menar vågar skriva vad de tycker på en allmän sida. Visst jag skriver lite åsikter här. Men den läses ju mest av mina vänner och bekanta - och ni vet ju redan vad jag tycker. Sen ska bloggen bort bort. Och om någon skulle fråga - ja då kan jag väl ta diskussionen! Men att skriva på en sida där du bara länkas samman med precis den kommentaren, det är vanskligt. På ett sätt är det är starkt på ett sätt att våga skriva på ett ställe som kommer läsas av framtida arbetsgivare, samtidigt känns det oerhört korkat. Även om du skriver aldrig så lite. Jag kan inte bestämma mig. Starkt att stå på sig men kanske inte fullt så intelligent.

Sen har vi den intressanta tendensen att de som vill berätta vad de röstar på nästan bara röstar på Piratpartiet eller SverigeDemokraterna. Inte för att de på något sätt är att likställas med varandra. Men de är de små partiens val i år, onekligen. Och det är på sådana sidor de värvar röster. Uppenbarligen. Men så frågar jag mig varför de små partierna vågar stå upp för sig, men inte vi som röstar på de stora? För att blockpolitiken väcker så svallande känslor. Jag vet ju redan att en del vänner kommer hata vissa åsikter i styckena över här. Men varför har det blivit så? Hur påverkar det politikdebatten i längden? Och hur påverkar det valet?

Summa summarum, vilken höst det kommer bli. Ingen vet hur det går. Vi har för första gången en blockpolitik på gott och ont, mindre valfrihet men kanske mindre minoritetsregeringar som annars varit Sveriges specialitet. Vi har också en debatt som ger plats åt de mindre partierna, även det på gott och ont. Jag tycker om att vi funderar en gång till, ifrågasätter de maktpositioner som råder. Men det skrämmer mig när det öppnar upp för åsikter som jag inte är säker på är lämpliga i allmänna media. Så hur ska det gå? Jag har ingen aning. Ingen aning alls.

Det enda som dyker upp i mitt huvud är en gammal sång av Winnerbäck, "Balladen om Konsekvenser":

"Att Kato är galen det kan man alldrig ändra på
Hans mamma var en sten det kan du slå dig i backen på
O Kato är hysterisk det kan man alldrig ändra på
Men att Kato har makten ja det kan vi ta mig fan ändra på"

Så, kort och gott vänner: RÖSTA!!!!!!