L'aventure ou L'avenir?

Imorgon har jag tenta. Med andra ord har jag pluggat idag. I säkert två timmar! Fint va? Eller nåt sånt. Men när man anser sig kunna allt i ett ämne är det väldigt svårt att motivera sig. Sen kanske man inte kan allt på riktigt, det bara känns så. Och om du har tenta och inlämning imorgon är det svårt att motivera sig till att jobba med andra ämnen. Solution? Opéra Garnier!

Det var alltså dags för en till Muse cruise med French Culture and Civilisation. Vi började med detta fantastiska ornarerade underbara hus som kallas för Operan. Och jag förälskade mig direkt. Det enda jag kunde tänka på när jag gick upp för de långa trapporna eller strosade på balkongen och i den ornarerade ljuskronesalen som visst funktionerade som bar - det var hur det måste sett ut när alla kvinnor och män anlädde uppklädda från tårna ut till fingerspetsarna och strosade i lokalerna. Som Mr Muse sa, Operan skapades av den första designern som visste att använda sig av politik och lyxvärldens designertendenser, i det att han designade precis allt, varenda sten, och namngav operan efter sig själv och inte platsen. Opéra Garnier. Men det var inte för att visa upp sig själv. Inte ens att visa upp Napoleon III, trots att han vid frågan om vilken stil den var i, grekisk, romersk..? svarade att den var i Napoleon IIIs stil (det gällde att få pengarna att rulla till projektet). Nej, byggnaden är till för besökarna. Det är besökarna som är huvudattraktionen. Och du får verkligen den känslan med de strategiskt placerade speglarna som får salarna att se enorma ut och de stora statyerna längs med alla passager och väggar. Allt betraktar dig som går. Och jag tänker på hur det måste sett ut i dessa lokaler när de var fyllda av folk i aftonklänningar och juveler, frackar och höga hattar. Lokalerna är verkligen byggda för att du ska betrakta och beundra detta överdåd. Detta överdåd hos och bland de tillresta besökarna.

Så nu bestämde vi raskt att vi ska dit på balett! Den 20:e efter tentorna smäller det. Då ni! Då ska det bli balett och finklänning av!

Sen blev det in till Musé de Parfum, men med risk för att låta som en kulturell snobb så föll det inte på läppen. Varför? Därför att museumet tillhörde Fragonard som har sin tillverkning i Grasse. Och där har vi ju varit, minsann. Och på fina museum i trakten som alla visar hur man tar tillvara på alla fina blommor. Som du dessutom kan se växa runt knuten. Så, kalla mig bortskämd, men deras riktiga museum med lite mer anor, det är milsvida bättre. Så det så. Dessutom ligger det i ett så underbart vackert område där fantasin vandrar snabbare till parfymens historia, än vad det gör i Paris gator, om än ack så fina vid Gallerie Lafayette.

Dit gick i alla fall sista stråket. Då skulle inte jag egentligen följa med, det var inte min klass. Men jag ville bara glutta lite. Så det blev en sväng in på Printemps. Nu har jag gjort det, nu är jag nöjd. Det var som vanligt, precis som på Galerie Lafayette. En massa massa lyxmärken, fint och så, upplyst och lokaler i marmor. Men opersonligt. Och dyrt som få utan att jag egentligen tycker mig få ett mervärde för det. Så in och ganska så snart ut ur huset-modellen passade mig perfekt.

Så var det plugg, men på Starbucks Opéra där skinnfåtöljerna var modell pampiga 1800-tals fåtöljer som skall stå framför öppen brasa, en stor marmorlokal och ljuskronor i taket. Som det anstår ett café i dessa kvarter med andra ord. Lite häftigt. Och jag pluggade faktiskt ett tag!

På hemvägen stötte jag på söta Alice som bjöd med mig hem på nötter och te i hennes mysiga takvåning vid Poisonnière. Efter ett antal mysiga timmar med tjejprat, prat om politik och Paris arbetsmarknad bar det så hemmåt. Och nu är det dags att sova efter lite skypande. En väldigt bra måndag med andra ord!