En fantastisk sista helg!
En fredag:
Fredagsshopping i vackra vintagebutiker i Marais! Jag älskar den övre skylten, en riktig gammal butiksbod. Sedan kommer en av mina nya favoritbutiker - Free'p star.
Mys på Place Monge innan "Undergroundparty" längre bort på samma gata - dvs ett Erasmus party anordnat i en källare. Inte precis vad det låter som med andra ord.
Hur man gör en kanadensare fransk: sälj honom din randiga tröja (Chris), låna honom din basker (Caroline) och sätt en cigarett i hans mungipa (Elena). Fint resultat va! Allt för att få in honom på klubben.
Chris and his favourite place in the whole world - the Crêperie at Rue Mouffetard, obviously famous in the Lonely Planet guides as well.
En lördag:
Time for shopping ladies! Utrustade med latte njöt Karin, Annette och jag i solen vid de romerska baden innan strosan begavs till Marais kvarteren.
Dags för lite återhämtning, lunch för de som inte ätit på ett tag och Mojitos... ja för alla egentligen. Vi har ju ändå ledigt!
En söndag:
Chris och Bryan, sangria och öl. Det är sommar och vi väntar på bord i en fantastisk liten baskisk restaurang i 13e inte långt från mig.
Planen är att vänta ute för restaurangen tar inte bokningar, men däremot har de för ovanlighetens skull skaffat alkohollicens för ytan utanför, så gatan är full av folk som sitter lite varstans. Här är några av oss.
De har världens underbaraste, största, godaste baskiska sallader. Vi delade på tre till förrätt (vi var sju). När de skulle delas upp rådde tokfrenesi, jag har aldrig sett en sallad skäras så snabbt! Så går det när det sitter hungriga killar vid bordet. Så hade de ätit upp också fortare än jag kunde blinka.
Baskisk familjäritet? Fransk frenesi? Eller bara glupska killar runt ett trångt bord... det är frågan.
Fredagsshopping i vackra vintagebutiker i Marais! Jag älskar den övre skylten, en riktig gammal butiksbod. Sedan kommer en av mina nya favoritbutiker - Free'p star.
Mys på Place Monge innan "Undergroundparty" längre bort på samma gata - dvs ett Erasmus party anordnat i en källare. Inte precis vad det låter som med andra ord.
Hur man gör en kanadensare fransk: sälj honom din randiga tröja (Chris), låna honom din basker (Caroline) och sätt en cigarett i hans mungipa (Elena). Fint resultat va! Allt för att få in honom på klubben.
Chris and his favourite place in the whole world - the Crêperie at Rue Mouffetard, obviously famous in the Lonely Planet guides as well.
En lördag:
Time for shopping ladies! Utrustade med latte njöt Karin, Annette och jag i solen vid de romerska baden innan strosan begavs till Marais kvarteren.
Dags för lite återhämtning, lunch för de som inte ätit på ett tag och Mojitos... ja för alla egentligen. Vi har ju ändå ledigt!
En söndag:
Chris och Bryan, sangria och öl. Det är sommar och vi väntar på bord i en fantastisk liten baskisk restaurang i 13e inte långt från mig.
Planen är att vänta ute för restaurangen tar inte bokningar, men däremot har de för ovanlighetens skull skaffat alkohollicens för ytan utanför, så gatan är full av folk som sitter lite varstans. Här är några av oss.
De har världens underbaraste, största, godaste baskiska sallader. Vi delade på tre till förrätt (vi var sju). När de skulle delas upp rådde tokfrenesi, jag har aldrig sett en sallad skäras så snabbt! Så går det när det sitter hungriga killar vid bordet. Så hade de ätit upp också fortare än jag kunde blinka.
Baskisk familjäritet? Fransk frenesi? Eller bara glupska killar runt ett trångt bord... det är frågan.
Kommentarer
Trackback
