Paris-nytt
Ben, voilà ce que j'appris les derniers jours!
Här i Paris finns så mycket att se och så mycket att lära, man slutar aldrig upp! När Wictor och jag tog en taxi hem - vi missade sista tåget som så ofta här i Parre som svensk-fransyskorna säger - liknade den portugisiske taxichauffören Paris vid en historiebok. Och jag tycker det stämmer bra! Inte bara är fransmännen väldigt fästa vid sin historia, den är verkligen påtaglig precis vart man än går.
Visste ni t ex att Place de la Concorde, från vilken Champs Élysée sträcker sig hela vägen till L'Arc de Triomph, innan hette Place de la Revolution? Det var där som nobelmännen förlorade huvudena sina under revolutionen, bredvid slottet i Tuilerierna där kungaparet satt fängslat och mitt emot Assemblé National - Parlamentet. Inte konstigt att platsen är viktig än idag. Och visste ni även att själva torget 
och bron som går däremellan, Pont de la Concorde, består av stenarna som man plockade från självaste la Bastille? Denna borg som stod för förtrycket och plockades i sär bit för bit av Parisarna själva har nu blivit del av det moderna Paris, på samma plats där Parisarna äntligen fick upprättelse, och framför symbolen för den nya friheten - Assemblé National.
När vi nu ändå pratar broar så måste jag sticka in med en bild på Pont Alexandre III, denna svulstiga skapelse i marmor och guld, som ligger bredvid ovan nämnda bro, men mellan Hôtel des Invalides - hotellet som byggdes för de sårade i Napoleons krig med den enorma gravplatsen till den så enormt lilla mannen, det är den stora kupolen på bilden - och Le Grand Palais et le Petit Palais - de två konstmuseumena som uppfördes som två likadana men olika stora palats år 1900 för att fira in storstaden i den nya eran. Allt i sann Napoleon anda.
Eller visste ni att namnet Marais på stadsdelen i nordöst, över Seine, betyder träsk? Och att det är därför som på alla höga delar så finns den gamla bebyggelsen kvar, men i nedre delarna har det inte byggts förrän senare eftersom det översvämmades hela tiden. Här ligger nu de judiska delarna som tidigare var kända
som de enda delarna som var öppna på söndagar - eftersom de hade stängt lördagar istället! De fick specialtillstånd att ha öppet söndagar och stängt lördagar av Paris kommun. Numera är de kända för pittoreska gator, söndagsmyller, söndagsmarknader och godaste fallafeln i stan. Det sista kan vara lite hypat, men kända är de och kön ringlar lång lång lång.
Numera är det fler som har öppet söndagar, men de allra flesta har stängt. Den andra delen av Paris som alltid är öppet då är just Champs Élysée, den långa shoppinggatan med alla flaggbutiker. Vet ni varför? För att när Virgin Megastore öppnade och såg alla turister som fortfarande strömmade förbi utanför på söndagarna bestämde de sig trots förbud att öppna upp ändå. Paris borgmästare blev förstås förbannad och ropade att då får de böter! Men Virgin skakade bara på huvudet och svarade att det fick de väl göra då, de skulle fortfarande tjäna mer på det, med den folkströmmen utanför tröskeln. Så öppnade de upp och så öppnade hela gatan upp. Kan de kan vi, var ryktet som gick.
Visste ni också att Place de Vosges är döpt efter Cômte de Vosges, den första greven att betala skatt när den infördes av Paris kommun? Att i den gamla byggnaden från 1640 som sträcker sig runt den vackra trädgården, levde ingen mindre än Victor Hugo? Och att här företogs några av stans viktigaste salons, de damsällskap och salonger som även var så vanliga i London under 1600-1800 tal. Det var här många av de idag stora skrifterna av Diderot och allsköns författare dryftades och lobbying verksamhet fördes. Jämför det med Bloomsbury i London, och jag tycker inte skillnaden är särskilt stor.
Ja tänk vad man kan lära sig på någon dag genom att bara lyssna lite. Och tänk vad man aldrig tröttnar på den här staden!
Här i Paris finns så mycket att se och så mycket att lära, man slutar aldrig upp! När Wictor och jag tog en taxi hem - vi missade sista tåget som så ofta här i Parre som svensk-fransyskorna säger - liknade den portugisiske taxichauffören Paris vid en historiebok. Och jag tycker det stämmer bra! Inte bara är fransmännen väldigt fästa vid sin historia, den är verkligen påtaglig precis vart man än går.
Visste ni t ex att Place de la Concorde, från vilken Champs Élysée sträcker sig hela vägen till L'Arc de Triomph, innan hette Place de la Revolution? Det var där som nobelmännen förlorade huvudena sina under revolutionen, bredvid slottet i Tuilerierna där kungaparet satt fängslat och mitt emot Assemblé National - Parlamentet. Inte konstigt att platsen är viktig än idag. Och visste ni även att själva torget och bron som går däremellan, Pont de la Concorde, består av stenarna som man plockade från självaste la Bastille? Denna borg som stod för förtrycket och plockades i sär bit för bit av Parisarna själva har nu blivit del av det moderna Paris, på samma plats där Parisarna äntligen fick upprättelse, och framför symbolen för den nya friheten - Assemblé National.När vi nu ändå pratar broar så måste jag sticka in med en bild på Pont Alexandre III, denna svulstiga skapelse i marmor och guld, som ligger bredvid ovan nämnda bro, men mellan Hôtel des Invalides - hotellet som byggdes för de sårade i Napoleons krig med den enorma gravplatsen till den så enormt lilla mannen, det är den stora kupolen på bilden - och Le Grand Palais et le Petit Palais - de två konstmuseumena som uppfördes som två likadana men olika stora palats år 1900 för att fira in storstaden i den nya eran. Allt i sann Napoleon anda. Eller visste ni att namnet Marais på stadsdelen i nordöst, över Seine, betyder träsk? Och att det är därför som på alla höga delar så finns den gamla bebyggelsen kvar, men i nedre delarna har det inte byggts förrän senare eftersom det översvämmades hela tiden. Här ligger nu de judiska delarna som tidigare var kända
som de enda delarna som var öppna på söndagar - eftersom de hade stängt lördagar istället! De fick specialtillstånd att ha öppet söndagar och stängt lördagar av Paris kommun. Numera är de kända för pittoreska gator, söndagsmyller, söndagsmarknader och godaste fallafeln i stan. Det sista kan vara lite hypat, men kända är de och kön ringlar lång lång lång.Numera är det fler som har öppet söndagar, men de allra flesta har stängt. Den andra delen av Paris som alltid är öppet då är just Champs Élysée, den långa shoppinggatan med alla flaggbutiker. Vet ni varför? För att när Virgin Megastore öppnade och såg alla turister som fortfarande strömmade förbi utanför på söndagarna bestämde de sig trots förbud att öppna upp ändå. Paris borgmästare blev förstås förbannad och ropade att då får de böter! Men Virgin skakade bara på huvudet och svarade att det fick de väl göra då, de skulle fortfarande tjäna mer på det, med den folkströmmen utanför tröskeln. Så öppnade de upp och så öppnade hela gatan upp. Kan de kan vi, var ryktet som gick. Visste ni också att Place de Vosges är döpt efter Cômte de Vosges, den första greven att betala skatt när den infördes av Paris kommun? Att i den gamla byggnaden från 1640 som sträcker sig runt den vackra trädgården, levde ingen mindre än Victor Hugo? Och att här företogs några av stans viktigaste salons, de damsällskap och salonger som även var så vanliga i London under 1600-1800 tal. Det var här många av de idag stora skrifterna av Diderot och allsköns författare dryftades och lobbying verksamhet fördes. Jämför det med Bloomsbury i London, och jag tycker inte skillnaden är särskilt stor.Ja tänk vad man kan lära sig på någon dag genom att bara lyssna lite. Och tänk vad man aldrig tröttnar på den här staden!
Kommentarer
Trackback
