L'aventure ou L'avenir?

Så var det då äntligen dags för helgen H, dagen D, Linkan skulle komma till Pariset. Jens och Åsa tog alltså tåget ner till Köpenhamn för att hämta upp den förlupne Calle, så begav de tre sig via flyg ner till mig!

Vi hann med tre kvällar och två dagar av lite allt möjligt, tror och hoppas de var nöjda när de åkte tillbaka. Det är svårt att hinna med allt man vill på två dagar, speciellt när vi är fyra viljor med åtta ömma ben och fötter – nån dag var det nog en eller två ömma huvuden också om jag inte misstog mig.

Första kvällen tog jag dem till La Prégrille i Saint Michel, ett säkert kort om man behöver mat snabbt till ett hungrigt gäng. Vi hamnade Parisiskt mitt i ett öppet fönster, med balkongdörrarna på varsin sida om oss. Med 20 grader ute så klagade vi knappast. Och maten var lika god som vanligt, förutom Åsas stackars torra lamm...

Andra dagen bestod i att försöka återuppleva Paris för de som varit där och se Paris för de som aldrig satt sin fot i denna underbara stad. Det blev en blandning av turistattraktioner och sådant som jag insisterade på, för att de åtminstone ska ha sett en del av genuina Paris. Paris där folk faktiskt lever. Inte för att vara dryg, men sist jag kollade bor ingen i Eiffeltornet, och ingen vill riktigt bo runt. Varför? Turister!! Nedrans folkhop med högar av försäljare runt. Faktum är att det är försäljarna man tycker minst om här. Turisterna är oftast trevliga, bara lite i vägen.

Så vi hann med (skall läsas som en av Galenskaparnas sånger där allt går så fort att det knappt hörs): Sacre Coeur, Montmartres baksida och framsida, Blanche, Moulin Rouge, Place de Clichy, L'Arc de Triomph, Champs Élysée, Trocadero, Palais Royal, La Tour d'Eiffel, Champs de March, Försvarshögskolan, Hôtel des Invalides och Napoleons grav. För att inte prata om det superviktiga resmålet Johannas Rum, där frukost intogs. Och Herrskapets hotellrum, där annat intogs. Och Alésias huvudattraktioner Carrefour marché och mys-boulangeriet där nödproviant inhandlades efter för långt gående på kex och banan (i DET sällskapet, herregud, vilken chansning av oss!) och det där andra som skulle intas på rummet. Det slank visst ner en och annan dylik flaska i herrskapets väskor hem. Det är onekligen fint att bo i ett land UTAN monopol på precis allting hela tiden.

Kvällen tänkte vi bege oss till Île Saint Louis för lite pittoreska reataurangmiljöer. Tyvärr regnade det och vi fick den briljanta idéen att inte gå riktigt så långt, utan sätta oss på den där restaurangen med så mysig vy av Notre Dame och floden i kvällsljuset. Den där restaurangen som var så folktom. Men det var ju ändå.. fredag? Jag vet inte hur vi tänkte, men in gick vi. Och nej, dit ska jag inte igen. Inte nog med att de serverade allas mat i extremt olika takt och inte ens skämdes, bara meddelade att det var bäst att vi började äta Åsa och jag, för grabbarnas mat skulle komma om tio minuter. Och sen fick bara Jens sin och inte Calle. Och att vinet var dyrt trots att de fyller ut det med vatten. Nej. Det värsta, allra värsta var att i min Spaggetti ai frutti di mare eller vad den nu heter här i Frankrike (jag kommer bara ihåg italienskan, det är för att de faktiskt vet hur man gör, mutter mutter) som skulle innehålla musslor, snäckor, räkor, ja lite allt möjligt, hade de lagt ner sådant som INTE är skaldjur, eller sjöfrukter som sagt. För visst, meningen är att de ska kunna ta vad som är lättare att få tag på efter dag och säsong, det är inte alltid man får bläckfisk i t ex, men... SNIGLAR!? Med sugkopparna kvar?! ÅH FY! Jag har blivit i tvingad det en gång och hade lovat mig själv att aldrig mer. Men vad gör man inte när man är hungrig? Jag klarade en. Sedan åt Calle två. Och resten fick ligga, med en sur blick från tallrikens ägare.

Det blev en sväng till nappflaskebaren i alla fall. Tanken var en längre utgång, men vi var visst väldigt trötta. Men dit skulle vi i alla fall! Så varsin nappflaska och några beundrande blickar på "konsten" på toaletten blev det väl allt. Inte sant vänner?

Lite skoskav (Jens) och förvirring över taxis som bara går åt fel håll (Johanna) och hejdlöst viftande (Johanna och Calle) senare hittade vi en taxi och kom hem. Så stupades det i säng, men det behöver jag antagligen inte tillägga.

Lördagen då? Den Andra Dagen. Frukost hos mig med lyxkaffe och nybakt bröd inhandlat av mäster-fransoserna Åsa och Calle - de acklimatiserade sig supersnabbt de där! Åsa "haxade franska" i butikerna som Calle uttryckte det, och han själv fixade det mesta på franska - när han ville alltså - men då gick det galant! Kom och skrämde mig i köket, hade fixat inträde av receptionisten som annars helst vill spela spel och göra så lite som möjligt. Snyggt.

Så var det shopping!! Åsa och jag var glada, tyvärr var grabbarna det aningens mindre. Det var inte det att de inte ville shoppa, nej. Det var det att Johanna inte hittar till coola killbutiker. Alternativt att herrarna är kräsna. Jag vet inte, men summan av kardemumman var att tyvärr hittade de inte mycket. Klart synd, men så länge de låter mitt huvud sitta kvar så ska vi nog klara oss. Åsa hittade i alla fall massor, och höll med mig om det franska måtten - allt sitter ju så himla bra! Hon kommer charma hela Linkan när hon kommer hem, den dära Åsa. Och Calle hittade en supersnygg skjorta efter många om och men, jag gillade dock den butiken bäst där skjortan upphittades. Shoppingen där gick ut på att jag, Jens och Åsa satt som paschor i varsin fåtölj, läs tron, och tittade på Calle som prövade skjortor som hämtades av butiksbiträdena. Calle förklarade, jag översatte och sen var vi där. Rörde inte ett finger. Mumma för ömma fötter. Jag då? Jo, jag kan ha varit inne i en affär lite väl länge tills Jens ville strypa mig. Tur han inte gjorde det. Och så köpte jag mina nya finaste solglasögon, trots att han tyckte jag såg ut som ett dagisbarn. Men prickiga svartvita wayfarers (ish), kan det bli bättre? Och Wictor - din åsikt räknas inte här ("ÅH fy!!" slut citat). Lite mat senare försökte vi hitta lite fler killaffärer, med resultatet att jag inte hittade några, irrade ett tag i judiska som visserligen är fint, men jättestängt som förutspått och sen gav vi upp och åkte hem. De tog fotbad, jag kan ha råkat somna...

Jag sov och vaknade lätt förvirrad, därav tanken att byta från regnrock till varmare kappa och glömma paraply. En dag då vi vet att det kommer regna är det korkat. Ännu smartare var det att byta till lågskor som inte tål regn, men fötterna ömmade för högklackat. Så jag blev blöt och efter en timme på hotellet regnade det bara mer. Jens och Åsa fick ta Jens paraply - jag och Calle sprang. Det gick väl an borta i cité, men när vi kommer upp på place saint michel och tagit oss till automaterna - då kommer vårfloden. En sådan där som det inte går att vara i, en sådan när gatorna blir forsar och utan skydd är du en pöl. Vi är fast under ett pyttetak vid en automat - på ett TORG. BRA. Det blev ett helt litet äventyr att bara ta sig över gatan, men efter en kvarts regn, droppande paraply - undertill - och dygnsura frisyrer blev det tillräckligt med uppehåll för att vi skulle kunna irra in på nästa restaurang, tyvärr inte heller den en höjdare. Men inga sniglar i alla fall. Det blev en blöt sista måltid i trevligt sällskap innan vi stupade i säng den kvällen också. De skulle trots allt åka klockan sex nästa morgon. På något sätt lyckades de vara pigga, själv var jag... inte det. Men uppe och sade hejdå, det var jag i alla fall!

Så om jag ska summera: Underbar helg med underbaraste människorna, myspys och springspring på gator och i butiker med härliga middagar ute. Och ett par nya solglasögon! Inte helt fel, det ska jag säga det!