L'aventure ou L'avenir?

Nej det är inte JM Bygg. Vi kan inte sånt. JW Bygg skulle inte slå så högt tror jag i byggindustrin. Men servicebranschen? Det kan väl kanske gå?

Vi har jobbat hårt den här veckan, Wictor och jag. Inte nog med att jag ska lära han allt jag kan (nåja, det går nog ganska fort...), jag ska dessutom testa Guideturen på mitt första försöksoffer samt hitta nya spännande sevärdheter åt kommande gäster. Visst låter det som ett tufft liv? Lyckas jag motivera en veckas ledighet med promenader, massa god mat, mys på caféer, shoppingturer, museumturer och allt vad det kan vara?

En mycket vis flicka konstaterade när hennes pojke åkte att det var lite jobbigt att han åkte. Det är i och för sig bra för min plånbok att du åker, men plånböcker, de kan man köpa nya. Hennes pojkvän skakade bara lätt på huvudet åt den som vanligt klockrena logiken, men jag tror han förstod poängen. Även om han invände att plånböcker oftast kommer utan innehåll. Men i alla fall. Därav turistbyrån alltså, mättar inte hålet i börsen, men motiverar väl för dess tillkomst?

Så vad säger herrskapet om det här lilla urvalet, à la Wictor och Johanna, presenterat i bilder av konferencieren och modellen för kvällen; Herr W och beskrivet av undertecknat själv:

Slingrande romantiska gångar och sevärdheter på Île de la cité. För intresserade eller romantiska par. Vad sägs om Marie Antoinettes cell där hon satt innan hon halshöggs - för den lite blodtörstigare - eller Saint Chapelle och Notre Dame för den mer kulturväne eller religionshistorikern. Mor min kommer guidas fram till de romerska lämningarna under den sistnämnda kyrkan, där de funnit bad såväl som huskällare från Lutèce.

Speaking of which, jag har länge letat efter dessa bad som romarna lämnade här, och arenan som ska finnas kvar. De byggde de stora anläggningarna i ett kors med ön i norr, baden i mitten och arenan i öster. Men har jag hittat dem? Ja och nej. Jag har gått förbi baden otaliga gånger, men bara inte fattat att det är dem.

Cluny baden är alltså nästa resmål för historieintresserade (läs Mamma, men kanske några av Stockholmsgrabbarna också?), praktiskt nog ligger den nära Sorbonne för den som vill ta sig en titt där, och samtidigt nära Quartier Latin för den som vill ta sig en snabb matbit. Eller en längre.

(Gällande det sista ska ni definitivt läsa Ludde, för alvarligt talat, kan du motstå en snurrande spädgris? Jag lovar att hålla mina tankar för mig själv medan ni äter.)

Wictor som stolt upphittare av de Romerska baden i Cluny

Innan kosan bär av mot arenan så tänkte jag ta Herr Lundin in i seriekvarteren, en serietidningsläsares våta dröm. Och även om du kommer att klaga på att majoriteten är på franska kommer du i hemlighet njuta av att det finns ett kvarter med serietidningsantikvariat. Det vet jag.

Arenan är faktiskt ganska intakt! När vi kom dit så satt det fullt av sollapande fransmän i gångarna och på fältet fanns bollspelande barn och boulespelande män (endast tyngden på klotet förändras tydligen med åldern, tydligen blir det kulturellare då?).

Wictor visar hur det ska solas - här är arenan i eftermiddagssolen!

Här precis bredvid har vi en annan pärla, Rue Mouffetard. Danskarna bodde där, fransmännen i klassen har pratat om det, men inte visste jag att det var så mysigt! Hit ska vi! En gata full av restauranger och pubar, fransmän på familjemiddag och turister på galej. En trevlig lunch i solen på torget eller en middag i de många lampornas sken framåt kvällen. Till bra pris dessutom! Pappa kommer helt klart guidas hit, om han gillar Saint Michel kommer han älska det här. Och ja, de har till och med ett Hägen-Dasz café! Kanske de kära Linköpingsborna kan känna sig lockade? Öl och mat samlat var det ja.

Vi åt en sen lunch som fick täcka som tidig middag, den dagen promenerades det ett antal kilometer, läs mil snarare. Så välbehövligt och gott! Men vi kom gemensamt fram till att Crème Caramel, visst var det gott, men ingen gick upp mot Mikaels Flärn. Eller hur han nu stavar det.

Här hittade vi även till Jardin des Plantes, vars djur, labyrinter och lusthus kan uppskattas av de flesta. Själv blev jag begeistrad i kängruna och strutsarna! Ja jag vet, det är inte riktiga kängrur, men mina mini kängrusar var så söta så söta. Här har jag en känsla av att Sara skulle kunna tillbringa ett tag, eller vad säger minstingen i familjen?

En annan klar favorit är Île Saint Louis, att denna lilla ö kunde gömma en sådan pärla hade jag inte heller noterat. Att den är mysig att strosa längs med kajen, det var klart. Mitt i Seine i det varma skenet av vackra lyktor och med Notre Dame mittemot är den ett givet kort. Men att mitt på ön gömde sig en lång gata à la Gamla stan, full av små söta affärer och härliga restauranger med skapliga priser, det var en trevlig överaskning. Jag tror verkligen att Pappa och Mi kan uppskatta atmosfären och restaurangerna och jag vet att Mamma kommer älska affärerna! Jag ska bara lyckas hitta till de berömda passages i Marais, med alla antikaffärerna, så kommer nog min, mammas och Åsas lycka vara gjord.

På tal om mysiga gator så gillar jag Saint Germain, en av Haussmans stora boulevarder. Wictor tyckte nog den var lite opersonlig, men jag gillar de stora vita husen, gatorna fulla av caféer och lyxaffärer och designers blandat med prylaffärer. En bra shoppingdag. Hit skulle vi kunna gå och shoppa Åsa, om du inte vill gå till Forum des Halles - stora köpcentrumet där jag shoppat alldeles för mycket i veckan - eller runt Place Madeleine om du vill fönstershoppa designers och Paris lyx.

Annars vad gäller shopping kan jag rapportera Calle att de nya underklädeskollektionerna har kommit in, även om rean tyvärr är slut, but it just so happens att de nog kommer falla herrn på läppen. Eller i alla fall till han själv, vi snackar galna färger i mängder på herravdelningen.

Här i området snubblade vi på ett och annat mysigt ställe att äta på faktiskt. Förutom sollapande vid boulevarden till frukostmackan endera dagen, hittade vi under söndagens förvirrade letande efter mat - allt är som sagt stängt här i Paris på söndagar - till en mysig amerikansk kvarterskrog där det åtnjöts en brunch som hette duga. Brorsan, vad tror du om ägg och bacon, med potatiskaka och toast, juice och kaffe, till efterrätt amerikanska pannkakor med lönnsirap? Tänkte väl det, vi kan nog ta oss dit ska du se. Mamma kanske inte misstycker allt för mycket?

Vi hittade ett Pappaställe också. Jag hade aldrig smakat en macaron och jag har ändå varit här ett tag nu, så det tyckte vi att vi skulle ändra på. Och ska vi göra något så borde vi göra det ordentligt tyckte vi. Så en regnig söndag där vi promenerat och gått på museum tills benen värkte tyckte vi att en café avec chocolat maison lät som en utmärkt idé. Och det var det också, även om vår promenad på fem kilometer - minst! - efteråt var välbehövd för att få tillbaka känslan av att tyngdkraften kommer från jorden och inte magen. Men, som sagt, en vacker passage i centrala Paris, hemtrevligt konditori och chokladeria med husets varma choklad som är så tjock att den knappt rinner och macarons. Det kan inte bli fel, eller hur pappa?

Jag tror nog Mi redan hittat till de små kvarteren gömda mellan Sorbonne, Saint-Germain, Musée d'Orsay, Seine och till slut bort mot Saint Michel, men de är så pittoreska att de är väl värda en titt, om inte annat för att minnas, säg? Även om jag vet att du kommer misstycka till chokladidén.

Apropå museum så finns det många som är värda ett besök. Vi var på tre, ett för att det hör till, det andra för att jag kommer släpa alla som kommer hit dit eftersom det är ett underbart museum och det tredje för att det var udda och Parisiskt.

Louvren är alltid intressant, även om det ofta bara är för mycket folk. Men det intressantaste tyckte jag ändå var Napoleons audienssalar. Här borde vi äta middag, eller vad säger ni? Jag tror Wictor gillade det, men han klagade något om att springa genom salarna så att man aldrig hann se något. Vet inte vad han pratar om.

Musée d'Orsay är värt ett besök även om ni inte brinner för konsten. Till och med om ni inte tycker att det är det minsta roligt att se de där målningarna man känner igen från alla lektioner är det värt ett besök bara för byggnaden i sig. Den gamla stationshallen är magnifik! Jag fick till och med medhåll från Wictor.

Det tredje muséet ligger i Blanche, bredvid Moulin Rouge, om detta räcker som förklaring. Det rekommenderas absolut inte till folk som har barn med sig, men för de som har tid över utan barn är det lite lustigt. Här bjuds på skratt, lite knasiga kulturella skillnader, lite historia om allt från prostitiution till konst genom tiderna, men också rent obscena grejer som jag helst springer ifrån. Jag skulle rekommendera det till Pappa och Mi, men jag har en känsla av att det kommer sluta med att pappa kommer därifrån förbannad, ha glömt de roliga skämtteckningarna och bara komma ihåg de bisarra bisarra asiatiska målningarna. Det är ett under att vi har några japaner kvar, det här med SM verkar ligga lite för varmt om hjärtat tycker jag. Men som sagt, besökande par kan gärna ta sig en titt.

Vill man ha något annorlunda efter den kompotten kan man ju ta sig till Pantheon. Själv har jag kommit fram till att jag tycker att det är lite för morbit - för att inte tala om kallt - för min smak. Tanken är att härma romarna. Först ville de skapa en kyrka till Paris statshelgon, eller vad man nu ska säga, Saint Genevieve, vilket sedan blev en nekropol för döda stora män. Och en gift fru. Och de stora döda männen lägger vi på rad i döda kistor som folk kan titta på och läsa om varför de är stora och varför de är döda. Stämningen är lite spänd där nere i kryptan om ni frågar mig, bara Rosseau och Voltaire verkade sova lugnt, men de är väl för gamla för att bry sig om turisterna. Vilka som intresseras av den morbida aspekten tänker jag inte spekulara i, men det är historiskt ganska intressant. Så historieintresserade någon?

En sista byggnad, passerad av mig men igenkänd av Wictor, som jag tror att bibliofiler som vi men även mor min skulle uppskatta är Bibliotèque François Mitterand som är byggt som ett stort öppet glaskomplex omgivet av fyra byggnader som skall likna böcker. Och i mitten av glaskomplexet finns - en skog. Ja just ja, det brukar man ju ha på bibliotek. En skog med djur och fåglar i för att eleverna ska kunna koncentrera sig bättre och stimuleras. Klart sevärt!

När allt rännande är klart tycker jag vi slår oss ner i en park. Eller innan rännandet om ni föredrar det. Eller istället, det går det med. Det finns otaliga att välja på, men en favorit är Jardin de Luxembourg, om det är sola, sköna stolar picknick och trevligt sällskap ni vill åt. Jens, vad tror du om en stor park, runt franska senaten, med en vacker stor fontän och en stol som bara väntar på att du ska sätta dig där, vila fötterna och bli lite uppassad - av oss då såklart - och förhoppningsvis utvilad?

Sista andetaget ska ni lägga på att strosa i Montmartre och Marais, det tycker jag bestämt. Paris vore inte Paris utan dessa. Det går bara inte. För den som fortfarande inte är nöjd efter det, eller snarare vill göra något helt annat, då tycker jag ni ska gå på bio. Det är billigt, där kan ni inte klaga, och går ni bara på de föreställningar märkta VOST - Version Original Sub Titlé - så förstår ni vad de säger också.

Och så kan ni alltid äta. Paris är trots allt huvudstad i landet som är känt för la cuisine française. Om Ludde och Oskar kom samtidigt så hade vi varit tvugna att äta fondue, men det verkar som om jag och Wictor ska försöka laga det hemma åt er. Vi konstaterade att ni skulle kunna vara lockade av tanken på kött, som steks i olja, alternativt i doppas i ost och sedan i sås. Kött, olja, sås. Hmm. Och dricka öl på Irish pubs?

Jag tror dessutom att jag börjar få koll på områdts kvarterskrogar och brasserier, vilket kan vara hjälpligt för dem som jag tvingar bo här ute hos mig, i södra delen av stan.

Men nä, nu har jag jobbat tillräckligt, jag känner mig alldeles utomordentligt turistigad, byrån kan läggas ner nu. Ska det bjudas på annat får ni pallra er hit först. Nu tänker jag sova, drömma om mina tapeter som visst ska väljas och fundera på om jag kan hitta på en ursäkt från att plugga imorgon.