L'aventure ou L'avenir?

RATPs kampanj i metron; "Les couleurs feminins", att läsa på skyltar såväl som i upplyst text på strategiska väggar.

Vilken bra dag det blev ändå. När jag vaknade var huvudet fullt av tankar, snurrelisnurr sa det som en annan bisvärm. Upp och hoppa, klockan åtta. Eller ja, lite senare kanske, men innan städarna kom för att tömma soporna i alla fall, det är annars min vanliga ritual när jag har första dagen utan lektioner. Rutsch rutsch i korridoren hör man sopvagnen närma sig, och i panik rusas det upp, på med kläder, släng ihop sängen och öppna fönstret, så att det åtminstone ser lite respektabelt ut. Och jag har något på mig. Det är uppskattat, rent generellt om man säger så.

Så skulle det jobbas. Ena projektet till på måndag skulle skickas iväg för redigering och feedback – en redovisning om hur olika märken som riktar sig till samma segment och använder samma distributionskanaler förhåller sig till varandra på marknaden idag. I vårt fall blev det choklad barer, och jag själv analyserade Mars. Skönt! Äntligen ett ämne jag kan relatera till, tänkte jag. Välja själva om det är chokladen jag syftar på eller det faktum att märket distribueras i Sverige också!

Det andra projektet skulle organiseras upp och jag skulle ligga på mina gruppmedlemmar - som får hur många mail av mig som helst - att välja lite uppgifter så vi kunde komma någonstans. Organiserings- och piskmail helt enkelt.

Och det tredje projektet skulle undersökas en masse och börja skrivas på. Imorgon måste första utkastet vara klart och jag ska skriva om en av de viktigaste delarna. Eller det visade sig vara det. Själva märket i ett ämne som heter Management de marques - som, just det!, handlar om att förstå sig på märket. Kunde jag kanske tänkt på innan, men det är intressant! Vi läser om Kronenbourg, ölmärket som nyss blivit uppköpt av Carlsberg efter en något svajig utveckling på marknaden.

Vad händer då? Har någon noterat ett allmänt tema i dessa uppgifter? Förutom lite lätt stress, många deadlines och skolarbete? Jo, mina damer och herrar; internet. Internet internet internet. Att man ska vara så handikappad utan?

Det började lägga av igen igår och idag fungerade det i fem-tio minuter tror jag. Det här med hur beroende vi egentligen är av elektricitet och internet blir så tydligt när det inte fungerar längre. Min lärare frågade oss i Inteliigence Économique et Veille Stratégique om vi skulle klara oss om vår dator försvann? Skulle vi kunna sätta oss nästa dag och arbeta som om ingenting hänt? Mitt svar är nej. Hans var ja. Dags att fixa det kanske? Men det är ingen lätt uppgift, hur ska det egentligen gå till om ni betänker allt som finns lagrat och alla processer som sköts via dator nu för tiden? Räkningar, korrespondans, nätverk och kontakter, forskningsresultat etc. Som professorn som gick ifrån sin portfölj med den enda kopian på hans forskning gällande hjärt- och kärlsjukdomar. Den lätta känslan av att vår värld idag är som ett korthus, faller något faller alla, och att vi är oerhört sårbara, den blir onekligen bara starkare och starkare. Det är inte bara det ekonomiska systemet som är uppbyggt på vad jag kan tycka är för lösa grunder, se bara på finanskrisen. Försvar, rutiner, företag. Internet, el och kommunikation. Vad gör vi när det försvinner? Sårbarhet. För att inte tala om vad jag nu gör med mina deadlines...

Så jag har jobbat hemma ett tag nu innan det var tvunget att lösa situationen. Så in med mig till George Pompidou för där kan du få hela två timmar internet gratis! Ja tack! Började hämta hem information, ett maniskt klickande och sökande utan att hinna kolla så mycket, för att ha massa att läsa till kvällen och imorgon istället.

Det fina var att Wictor råkade ha några minuter över just då, förutom det fina att de andra som jag mailade var uppkopplade, så jag fick massa gjort! Fick svar nästan direkt från en del gruppmedlemmar OCH hann prata lite med min söte pojke trots krånglande internet.

Sedan väntade en fika med Nett-Plätt, my fellow musquetère! Det gjorde min dag, ibland måste man få prata av sig lite och även om det inte alltid är de roligaste ämnena så är man alltid starkare när man är två. En läxa att ta med sig i livet för en sådan som mig. Att vara självständig är inte alltid lösningen.

Och nu är jag på väg för att handla massa god mat och sen hem. Mat, som i riktig mat och inte bara vitt bröd och pasta uppblandat med den frukt och de grönsaker som jag råkar hitta hemma för stunden! Och så då plugg ikväll, men jag måste säga, för en dag som började så där har den börjat reda upp sig ganska bra. Speciellt när jag som nu sitter trött på tunnelbanan hem, tittar upp, och ser så tröstande rader runtomkring. Ibland gillar jag RATP. Även om de har läskiga vakter.