En dag av test
Jaha, en lång lång dag är slut och jag sitter här på ett café i Porte Maillot, redigerandes blogginlägg som inte hunnit publiceras och väntar på Wictor. Äntligen äntligen har jag lov! Visst har jag grupparbeten, men för ett tag får de gå och lägga sig. Nu är det jag och pöjken ett tag.
Gårdagen spenderades hårdpluggandes inför finanstentan, le partiel, innan jag insåg att det sista som jag verkligen inte kunde var det som skulle komma på tentan, enligt folket. Bara det. Och inte nog med att jag inte pluggat mycket på just det, jag visste inte ens hur man gjorde! Då kan man ju tycka att jag skulle kunna ta reda på det i kursmaterialet och öva lite. Men icke. Det finns inget att läsa. Det finns ett facit med siffror i, utan hänvisningar till hur dessa magiskt uppkommit, så får du gissa. Men allt är långt ifrån självklart.
Så den här morgonen packades det, pluggades, packades igen och till slut bar det av med den tungtunga resväskan. Jag hade nämligen en briljant tanke, lite tvärtemot vad man borde tänka kanske, men en alldeles utmärkt tanke om ni frågar mig. Om jag bor jättenära hotellet så innebär det att jag inte behöver bära väskan lika långt, då kan jag ta med mig mer! Mina mer praktiskt lagda vänner föreslog att jag knappt behövde någonting för jag bor ju nära, så det är bara att gå och hämta saker då och då. Bah, säger jag. Varför välja när man kan göra båda?
Så jag och min bisarrt tunga väska checkade in vid 12, så tidigt att jag skrämde livet ur städerskan som försökte stressdammsuga medan jag lämnade allt. Inte förrän hon insåg att jag skulle gå direkt blev hon lugn.
Väskan vid uppackning i slutet av veckan. Ja ok, om jag ska vara ärlig så var det en av två väskor, men den andra hämtades faktiskt pö om pö under veckan. Men i den andra var det bara nödvändiga saker. Som vinflaskor... nagellacksbortagning... strykjärn... strykbräda.. några blusar jag lämnat för de måste ju strykas, men det kunde vi nu... ja bara helt vitala saker alltså.
Sedan bar det av mot skolan för att försöka haffa någon vänlig själ som kunde förklara det där som jag inte hade en aning om. Men ingen var där, så kosan styrdes mot Annette och Karin, där professor Karin som en skyddande ängel kom och visade mig hur man gjorde. Underbar är hon! Hon säger att hon inte gjorde mycket, men mycket riktigt kom det hon visat på tentan. Och då var det ju inte ens svårt, tack vare allas vår goa Mademoiselle.
Det lilla orosmomentet i det hela var dock att jag kom dit 13.15, jag var tvungen att köpa med mig lunch på vägen. Och om jag skulle hinna till första lektionen var jag tvungen att gå… just det, 13.15. Men tentan fick prioriteras, för att inte tala om mat! Den där finanslektionen får tas igen senare. Senare som i efter lovet. Bra tänkt.
Efter en härlig promenad i regnet skrev vi då tentan, jag tror den gick bra faktiskt. Peppar peppar ta i trä. Men med lite tur så. Och sen var det Panels, där vi var förvarnade att vi skulle ha en TD till. En contrôle continu om ni så vill. En uppsats/uppgift/test. Men inte ens läraren orkade, tack och lov! För jag hade inte klarat det. Istället tittade han bara på oss när det var 40 minuter kvar och insåg att det här går inte. Först försökte han skjuta på uppgiften och gå igenom något nytt. Efter två minuter ansåg han även det lönlöst och släppte oss. Non, non. Maintenant on a les vaccances!
Tack och lov för vettiga lärare. Så nu sitter jag här, mör i huvudet, men glad. Där kom visst sms:et, Wictor verkar ha hittat fram. Dags att gå och leta rätt på den där pöjken!
Så ett STRYKJÄRN är en vital grej att packa med sig? ;p
Ja naturligtvis! Eller inte egentligen. Men jag har uppenbarligen ytterst få kläder som inte ska strykas. Det var därför det var tvunget att inköpas när jag kom ner. Och Wictor har skjortor. Så varför inte ta över det när vi bodde 10 minuter bort från Cité? Hellre det än att köpa en ny garderob... fast jag gjorde i o f s nästan det den veckan, men de behöver också strykas!?
