Paris by night
Så kom den. Den där sista dagen. Den sista slutgilitiga sista. The dreaded one. But oh so longed for.
Naturligtvis skulle det bli en avslutning. Så klart. Men tack vare lite förvirring från min sida, kompisars tidigare avfärd och knasigt val av dag blev vi till slut tre trogna festare som intog Paris, med start i vackra Edgar Quinet, nära Montparnasse i mitt kära 14e arrondissement där det blev uteservering och varma skratt. Sedan hamnade vi uppe vid Saint-Denis för lite klubbande på ett härligt litet litet ställe med stans kanske bästa musik. Där fick vi även sällskap av Janniks vänninna Rose som troligtvis är den underskönaste fransyska som någonsin gått på två ben (vilka för övrigt gick ungefär till min midja eller så om ni undrar. På allvar.) Som superlativen ovan redan beskrivit blev det en härlig och en alldeles perfekt avslutning på Paris. Vackra Paris.
Naturligtvis skulle det bli en avslutning. Så klart. Men tack vare lite förvirring från min sida, kompisars tidigare avfärd och knasigt val av dag blev vi till slut tre trogna festare som intog Paris, med start i vackra Edgar Quinet, nära Montparnasse i mitt kära 14e arrondissement där det blev uteservering och varma skratt. Sedan hamnade vi uppe vid Saint-Denis för lite klubbande på ett härligt litet litet ställe med stans kanske bästa musik. Där fick vi även sällskap av Janniks vänninna Rose som troligtvis är den underskönaste fransyska som någonsin gått på två ben (vilka för övrigt gick ungefär till min midja eller så om ni undrar. På allvar.) Som superlativen ovan redan beskrivit blev det en härlig och en alldeles perfekt avslutning på Paris. Vackra Paris.
Tre tappra kämpar; jag, Chris och Jannik
Jannik och Rose
Kommentarer
Trackback
