L'aventure ou L'avenir?

Så som vanligt har jag varken haft tid eller ork att skriva. Så, som vanligt, blir det här inlägget långt. Jättelångt. Det är tur att jag skriver så sällan att ni har tid att läsa det! Eller hur man nu ska se på saken?

Måndag var pluggdag. Customer Relationship marketing, grupparbeten och förberedelser. Det hela toppades med en kopp te inne hos goda grannar. Som en måndag ska vara! Tyvärr fortsatte extrempluggandet på tisdagen också. Det ska jag säga, att ha lektioner från förmiddagen till 20.30 på kvällen, däribland de två mardrömskurserna, det är inte kul. Faktiskt inte. De absolut flesta lärarna här är jättebra, ska tilläggas, innan ni läser resten. Jag har säkert 12 stycken, så två dåliga lärare får man väl leva med. Men de tar energi!

Den första vägrar ge ut PowerPointen, samtidigt som hon läser dem supersnabbt och förklarar inget. Det är inte alltför lätt att hänga med, fransman eller inte. Så i tisdags hade hon veknat och dragit ut allt. Därmed kom hon en halvtimme sent, utan att be om ursäkt. Vi kan väl inte vara arga när hon dragit ut Powerpointen åt oss, resonerade hon. Vi skulle få papprena efter halva föreläsningen, så första halvan spenderades genom att hon frenetiskt tryckte bort bilderna, vi skulle ju ändå få dem så om vi inte ens hinner läsa dem nu, ännu mindre få dem förklarade, då får vi väl göra det hemma. Och sen när papprena väl kommer - det är receptionen som trycker upp dem på INSEEC - då stänger hon av PowerPointen på tavlan! Vi har ju papprena i knät, vi borde ju kunna läsa hennes tankar kan man ju tycka och gissa sig till vilken slide hon försöker förklara nu. Att hon faktiskt inte pratar om vad som står på dem, det är en annan sak. Att vi går från lektionen och inte har en aning om vad som stod i början eller vad hon sa i slutet, det hör inte hit. Fransk pedagogik mina damer och herrar.

Madamen nummer två, hon är inte heller särskilt uppskattad av fransmännen. Det är fröken jag går efter kvantitet och inte kvalitet, vägrar ge er riktiga instruktioner och envisas med att ge er 20 minuter för att visa om ni kan något som jag inte förklarat. Alltid ett lika uppskattat perspektiv på föreläsningarna. Den här gången skulle vi visst göra att PERT-diagram på buisness gamet. För er som inte vet vad det är, så är det den anskrämliga saken här bredvid, vilket är ett effektiviseringshjälpmedel av distributions- och organisationsprocesserna i ett företag. Kunde alla fransmän det? Nej. Gick hon igenom det under föreläsningen? Nej. Skulle vi kunna det ändå? Ja. Hon var i alla fall snäll nog att anpassa grupperna efter de tio (två svenskar, åtta fransmän) som aldrig gjort ett dylikt, så att de skulle komma i grupper med folk som kunde. Tyvärr blev det lite strul, och jag och Annette var i varsinn grupp av tre istället för fyra. Och det gick ju inte, för tre stycken varav en Erasmus, det var ju taskigt. Ja väldigt. Erasmus är trots allt en oerhörd börda för en grupp att bära. Så till slut meddelar Madamen att vi skulle slå ihop våra grupper. Det var ju trots allt fyra i alla grupper, även vår. Ja alltså, fyra fransmän. Och sen... ja ni, säger hon med ett litet leende i sidan av munnen. Jaha ja. Inte nog med att vi är en börda. Vi är även så inkompetenta att vi inte ens behöver räknas in i gruppens medlemmar. Så gick det superilla också, men som Guillaume sade, det var fyra fransmän som förväntades kunna det hela, men de kunde minsann mindre än vad vi gjorde. Så, who's to blame? Jag är ganska säker på vem professorn kommer skylla på i alla fall.

Ja, efteråt var det helt klart uppskattat med något som tar tankarna från plugget, så efter middag hos goa Aniek bar det av till After Work. Dags att festa med fransmännen på INSEEC. På franskt vis. Det var en jätterolig kväll!
Här är dock Kvällens Interkulturella Lärdom:
Fête française (definition): kom direkt från plugget, sätt på alla konstiga utstyrslar, träng in jättemånga i en jätteliten lokal och drick alkohol utblandad med juice för 2 € i plastmugg. Voila! On fait la fête!

Thomas och Aniek, av någon anledning ansåg grabbarna att det var snyggare med de blonda page-perukerna än cowboyhattarna, trots att hattarna var tänkta för pöjkarna. Så jag och Chris, två brunnetter som inte borde beblanda sig med blonda hårsvall.

Onsdagen var Dagen För Intervjun. Vi skulle till LUSH för att intervjua butiksföreståndaren där om deras kundrelation och deras marknadsföring. Det hela gick bra, frånsett att jag nu började bli så förkyld att ingen förstår när jag pratar, oavsett språk. Och att jag inte kunde släppa engelskan hela förmiddagen, så jag direktöversatte engelskan till franska. När det väl släppte, efter att ha renskrivit de franska anteckningarna, så var det dags att byta tillbaka till engelska och åka hem till Chris. Behöver jag säga att jag nu fortsatte direktöversätta, men den här gången från franska till engelska? Eller svenska. "I've eaten up." "Oh really?" Ingen kan ha förstått mycket av vad jag sade den dagen.

Det var helt enklet dags för the sacred dinner. Om ni förresten undrar varför middagen är helgad så är det för att den kvällen i veckan skall det vilas. Den som inte lagar mat, den sitter. Ingen fest efter, ingen stress, bara trevligt sällskap och ingen tid att passa. Helt klart underbart! Det var Chris tur att laga mat den här gången och han överträffade mig med hästlängder. De retas så mycket över min ratatouille förresten, har ingen aning om de faktiskt tyckte att det var gott eller inte. De höjer den till skyarna, vilket tyder på det senare. Eller att den tog för lång tid. Det är oklart. Men Chris bjöd i alla fall mig, Aniek, rumskamraten Bryan och besökande Dan på sallad, bröd och vin till förrätt, med efterföljande kyckling à la parmeggian i tomatsås till varmrätt. Franskt, gott och kanonsällskap!




Chris i köket, mästerkocken i arbete. Aniek och Brian vid det allt franskare matbordet.

Under torsdagen var det grupparbetsplugg - fast på egen hand, så fungerar det här i Frankrike väldigt ofta har jag märkt. Uppdelning, uppdelning, uppdelning. Det är väl enda sättet att samarbeta? Men det är intressant att förstå det systemet med, man lär sig. Sen kommer jag nog själv alltid mer tycka om att faktiskt utföra det hela tillsammans, så man kan dela med sig av sina erfarenheter och få styrka av de andra medlemmarna.

Så fyllde Jonas år!! Underbara, varmhjärtade, alltid så glada dansken Jonas, brorsa med alla på detta program och min egna beskyddare och allt i allo. Detta firades, efter två timmars promenad av moi i regnet, med öl och trevligt sällskap på The Frog and the Princess, borta i Saint Germain. En trevlig kväll, men förkylda jag fick helt enkelt lov att åka hem vid ett, alldeles för trött för att fortsätta. Jag hade köpt en liten present till honom faktiskt, han blev jätteglad, så jag är sjukt nöjd med kvällen. Det blev en massagebar av vit choklad och honung - nästan manligt i alla fall? - som smälter i handen, så att han kan pyssla om flickan lite extra när hon kommer på tisdag. Föga förvånat glömdes den kvar, så jag ska köpa en ny till honom mot en öl senare. Vi kan ju inte låta henne gå miste om massagen, eller hur?

Fredagen bjöd på födelsedagsbarn nummer två; Chris. Det var jättefint väder, så jag skulle bara gå en promenad. Och då kunde jag ju lämna mina skor hos skomakaren. Och lämna Chris present till honom - så han inte skulle glömma den han med när vi skulle ut. Det blev förresten två böcker med citat om kvinnor och män på franska. Tycker han behöver lite kunskap om det där och träna franskan samtidigt. Smart, klart och rart. Fast jag undrar om han håller med? Då ville grabbarna i alla fall laga frukost åt mig, eller ja, min lunch deras frukost. Och så skulle jag bara prata lite med pappa, men det blev visst tre-fyra timmar. Och sen var dagen borta? Har ni märkt att det händer ibland?

Istället blev det till att svida om, bege sig över till herrarna som nu fått sällskap av Jannik, allas vår egen Bob Marley i egen hög person. Det stämmer på så många vis, så jag nöjer mig med att beskriva honom med detta synonym. Så skulle vi äta middag på Carr's, väldigt trevligt, med Professor Muse som skulle bjuda Chris på födelsedagsmiddag! Men... jag har inte vant mig än vid att umgås med professorer på fritiden, som ni kan se på bilden. Han är rolig, charmig, skojig, så tråkigt hade vi inte alls. Men det är mer principen jag inte lyckats skaka av mig. De andra har fler kurser med honom, så de har nog vant sig snabbare. Men middag klagar vi inte på!



Födelsedagsbarnet Chris och Jannik, Brian på kanten och så jag lätt obekväm och Professor Muse

Det enda som blev lite knas, det var att jag glömde bort att entrecôte med pepparsås, det innehåller förstås grädde. Jag gör alltid min på buljong, men som sagt så glömmer jag att det är för att jag inte kan äta grädde som jag gör så. Behöver jag säga att det blev en halv öl den kvällen och en ganska trött Johanna som kom hem vid två? Men det var en trevlig kväll och jag tror att Chris uppskattade den.







Fialottorna! Karin är bartender ("vill ni ha starka eller milda drinkar tjejer? Ok, då gör jag mellan", påminn mig att aldrig be Karin om starka drinkar... men så är hon också nästan finsk för att generalisera lite), Jospa och Annette är på partyhumör och Johanna allas våran pingla. Som det ska vara!

Idag då? Ja du, helst skulle jag inte göra något. Jag har pratat med Wictor, sedan pappa och sedan med mamma. Försökt bestämma mig angående vissa lägenheter som jag kanske kan berätta om någon gång. Måste plugga men vill inte. Har en inbjudan om fika, vill men undrar om jag borde. Så den här dagen blir nog hemma dag. Men det är kanske precis vad Rudolph behövt hela veckan och om hon ska överleva de närmsta dagarnas Madamer och grupparbeten på enskilt håll, ja då kanske det är den bästa idéen någonsin.

En lång uppsats går mot sitt slut. Dags att börja på nästa, beställd av Madame skräcködla 2, men det är klart, jag kanske inte behöver jobba. Det räcker med att gå till lektionerna i det här landet, och sedan räknas jag ju ändå inte in i gruppen, jag är ju trots allt bördan Erasmus. Suck.