Soliga dagar
Äntligen!! Efter en hopplös dipp i temperatur där det var varma kläder på och frysa ändå, så äntligen är det lite värme som kommer.
Igår blev det solskenslunch på uteserveringen på rue Montorgeuil med Karin och Annette från den alltför behagligt nära belägna rue Poisonnière, innan det strosades bland grönsaksstånd och fiskhandlare inför kvällens svenska middag som fröknarna lagade till oss. Väldigt trevligt och gott! Det var Karins nye pojk som skulle få uppleva lite svensk kokkonst och besöka den fina lägenheten.
Och nu då? Nu sitter jag i parken, omgiven av allsköns barnfamiljer. De har nämligen äntligen tillåtit beträdandet av gräset. Det får nämligen vila tills det är tjockt nog att kunna gås på och under tiden står det små retsamma skyltar med texten "Pelouse au repos" på alla gräsplättar när man tassar förbi i sommarskorna och sommarfötterna bara längtar efter att känna de kittlande stråna och tårna bara vill gräva ner sig djupt ner i den svalkande grönskan. Men de är nu äntligen borta! Så nu är det picknick för hela slanten. Och vet ni vad mer? Förutom mitt älskade gräs som jag längtat efter och denna underbara sol - så kan jag gå barbent!
Så nu sitter jag i solen i sommarklänning och pluggar, medans jag låter mig värmas upp av solen, barbent. Det mina vänner, det är lycka!!
Igår blev det solskenslunch på uteserveringen på rue Montorgeuil med Karin och Annette från den alltför behagligt nära belägna rue Poisonnière, innan det strosades bland grönsaksstånd och fiskhandlare inför kvällens svenska middag som fröknarna lagade till oss. Väldigt trevligt och gott! Det var Karins nye pojk som skulle få uppleva lite svensk kokkonst och besöka den fina lägenheten.
Om jag njöt? Självklart!
Och nu då? Nu sitter jag i parken, omgiven av allsköns barnfamiljer. De har nämligen äntligen tillåtit beträdandet av gräset. Det får nämligen vila tills det är tjockt nog att kunna gås på och under tiden står det små retsamma skyltar med texten "Pelouse au repos" på alla gräsplättar när man tassar förbi i sommarskorna och sommarfötterna bara längtar efter att känna de kittlande stråna och tårna bara vill gräva ner sig djupt ner i den svalkande grönskan. Men de är nu äntligen borta! Så nu är det picknick för hela slanten. Och vet ni vad mer? Förutom mitt älskade gräs som jag längtat efter och denna underbara sol - så kan jag gå barbent!
Så nu sitter jag i solen i sommarklänning och pluggar, medans jag låter mig värmas upp av solen, barbent. Det mina vänner, det är lycka!!
Kommentarer
Trackback
