Reflektion kring dessa arbeten
Sista kursen innan det konstruerade lovet! Nu är snart denna mardrömsvecka slut. Äntligen. Den blev visserligen inte så illa som förutspått, men å andra sidan blev kanske inte alla arbeten så genomarbetade som de borde. Åtminstone inte som om jag varit i Sverige. Så det förklarar kanske minskningen av förutspådda arbetstimmar.
Det har mitt i allt varit en rolig vecka, grupparbeten betyder ju trots allt att umgås med andra samtidigt som du pluggar! Så länge gruppen är bra är det faktiskt ett nöje. Det enda jag kan fråga mig ibland är varför fransmän alltid vill vara ute i sista minuten? Det finns de som vill vara ute tidigare, men hittills har jag räknat ihop fem i klassen utav fyrtiofyra, varav två utbytesstudenter som sagt. Och även om vi vill arbeta i förväg, så faller det onekligen om de andra i gruppen presterar i sista stund.
Så måndagens presentation gick apa som man säger, trots att vi försökt ta tid och repetera på morgonen. Men det blir aldrig likadant när man står där framme, speciellt inte som vi satt med datorerna framför näsan och alla i gruppen inte ens var där. Nej jag vet, så skulle aldrig den enda repetitionen inför ett stort arbete i Sverige sett ut. Under presentationen sen blev jag stressad när jag insåg att vi pratat för länge redan innan mig - och det riktiga arbetet började med min del! Ännu mer när jag visste att de gett mig otroligt mycket att prata om och att det var viktiga delar, när jag försökte dra på så stannade läraren mig för att kunna läsa, eftersom det alltså var viktigt. Så jag tappade allt. Alltså, jag visste vad jag ville säga, men inte hur man pratar. Något språk. Och det här med att röra tunga och läppar synkroniserat visade sig väldigt svårt det med. Min första blackout, mina damer och herrar. Den ska väl komma den med någon gång.
Ibland undrar man över fransmännens tidsplanering och kanske framförallt tidsuppfattning. För såklart hann vi inte in på det vi borde ha lagt fram, nämligen på vilket sätt märket Kronenbourg har problem och hur man skulle kunna lösa det. Vi hann bara presentera att det finns en ölmarknad och där finns ett märke som heter Kronenbourg och dess egenskaper (det sista var alltså jag). I Management de marque är det inte helt optimalt alltså. Det hette trots allt inte Management de marché.
På kvällen sen skulle vi visst förbereda ett arbete som skulle in 24.00 samma natt. Fram till att jag anlände till Paris söndagkväll så var jag inte ens säker på vilket företag gruppen valt?! Och så visade det sig att deras PowerPoint som de gjort utan att låta mig och Annette bli informerade (ens på direkt fråga!), den var ungefär tre till fyra gånger så lång som den borde. Och att de var sura för att vi inte gjort något, trots att de inte sagt squat. Och det var markattan som skulle betygsätta oss. När jag precis kom från en avsågning från den andra stenhårda professorn kan jag inte säga att jag längtade efter en publik mobbning av Professor Perfekt. Och till råga på allt så skulle dossieren som jag försökt jobba på i flera veckor göras när Wictor kommer hit. Då sa jag stopp. Nej. Nu vill jag inte mer! Jag vill inte lägga all min tid med Wictor på att ändå få underkänt och bli mobbad. Nej. Och som en guds försyn eller vad ni nu vill kalla det, så hade studiekoordinatorn en bra dag, hon log! Jag och Annette - som nu jobbar och därmed inte kan ta alla ämnen - taggade oss till fight, men det tog kanske bara någon minut innan hon föreslog att vi skulle ta bort kursen. Jag kände mig alldeles förvirrad, vi skulle ju inte få det? Men jovisst, vi hade ju mer än tillräckligt med poäng ändå, så det kunde ordnas. Poff. All ångest borta. All stress borta. Och helt plötsligt har jag skaffat mig "lov" den veckan Wictor är här. Jippie!
Så resterande dagar har jag försökt att plugga annat. Lite finans när de andra har lektioner. Så har vi arbetat med Lush som skulle in igår. Naturligtvis blev även det ruggat i kanten, worddokumentet blev aldrig klart eftersom alla skrivit varsin del där alla upprepade sig och ingen del var skriven på bra franska. Léo började nästan hyperventilera när han såg allt jobb som var kvar. Men det var också för att han fick den rollen som jag brukar ha hemma, den som ska ha överblick över text och presentation, se till att hela sammanhanget sägs och att våra analyser faktiskt framgår. Och jag insåg hur skönt det var att låta någon annan göra det, man blir mycket mycket lugnare. "Bär inte alltid världen på dina axlar, Johanna" brukar denna kloka dam, även kallad Moa säga. Ja du, kanske att jag gör det lite hemma ändå? Men skönt att slippa! Speciellt när det är på franska!
När tjejerna kom, klockan 16-17 någonting (vi hade jobbat sen 10, även om det var lektioner för dem emellan) så skulle visst powerpointen göras då. Som skulle presenteras 8.15 nästa morgon. Och de hade lektioner 17-20.30. Fransk lösning?
Sitt inne i lektionssalen, med gruppen runt dig, och arbeta samtidigt. Richard höll på att få spader när de sade att en hel del måste tas bort, så där sista dagen och arbetet borde varit klart för länge sen. Ändra inriktning då är inte helt enkelt! Men ärligt talat, från en mild panik när jag gick in i den lektionssalen, gick jag därifrån nöjd och belåten. För de kan något som vi inte kan de här fransmännen, och det är flexibilitet och förmågan att lyfta fram det väsentliga. Soit pertinent, Johanna, får man höra hela tiden. För det kan de. Vi hade skoj och alla lyssnade på alla, trots att det beskars och ändrades och fixades några timmar innan det skulle presenteras. (Ja, det kan ha klistrats och klippts även under lektionen då den skulle presenteras, dvs nästa morgon. Fransk lösning) Det är inte ett sämre system egentligen, det är bara annorlunda. I slutändan hänger det ändå på om du har en bra grupp eller inte!
Jag och Annette pratade om det sen. Våra lärare i Linköping försökte förbereda oss för det här genom att klippa presentationerna om de var längre än utsatt tid, så som de gör i Frankrike. Resultatet? Vi svenskar förbereder oss in absurdum. Tränar in ord för ord! I en vecka! Och jag menar absolut inte det här som något utpekande, tvärtom, det är så vi reagerar inför en utmaning i Sverige. Vi förbereder oss mer. Mäter tiden exakt och stryker en mening i det förberedda talet om det blir för långt. Jag menar; vi stryker en mening. Kan ni förstå hur absurdt det låter i en fransmans öron? Här kan de få en uppgift och sen presentera den några minuter efter. Det handlar om att snabbt sålla information, göra en analys och presentera den klart och snabbt. Känna tiden, pulsen. Utelämna allt oväsentligt. Prata sjukt snabbt om det så behövs. Vara flexibel medans man pratar. Arbeta närmast i en symbios med gruppen. Det är väldigt nära att lyssna på ett jammande liveband faktiskt. Det gäller att känna av. Det är en otrolig styrka i alla dessa människor.
Så här ser det ut när klasskamraterna redovisar. Nä! Jag bara skämtade, men kanske i en svensks ögon?
En annan sak jag tänkt på är vad Proffessor Goldstein sa, att fransmännen från tidig ålder drillas att bli kreativa. Det märks jättetydligt under presentationerna, analyserna försvinner närmast helt från ett svenskt perspektiv. Det är såklart en nackdel också, det är läskigt med en hel generation fransmän som aldrig någonsin försökt se världen ur ett större perspektiv, som inte förstår hur man använder sig av en modell för att utvidga sina perspektiv t.ex. Men om vi släpper de svenska, relativt rigida glasögonen för en stund. Det alla i den här klassen kan, det är att göra en bedömning av ett företag, ett märke, en situation, sätta ord på den och beskriva problemet för att sedan peppra den med lösningar. Lösningar, lösningar, lösningar. Där stannar vi. Visst, hur ska ni fransmän kunna lösa ett problem om ni fastnar i detaljerna, inte ser hela sammanhanget? Sant. Men hur ska vi svenskar kunna nå någonstans om vi nöjer oss med att beskriva problemet? Hur många uppsatser och presentationer går inte ut på att applicera modeller till leda, få fram en fantastiskt fin analys av det hela som slutar i en liten kort slutsats: så här är det. Jaha, men sen då? Fransmannen tittar på slutsatsen och säger: fint. Då vet jag. Men det kände jag på mig, bara med mindre ord. Anledningen till att jag betalade dig för studien är ju att jag vill veta vad jag ska göra nu. Hur löser jag problemet? Och då tittar de flesta svenskar bara på fransmannen, ruskar på huvudet, lyfter på axlarna och tittar med uppspärrade ögon. Han menar väl inte allvar? Det där kan vi ju inte lösa!!
Ja, naturligtvis finns det kreativa svenskar och analyserande fransmän, men det är intressant att se vad som lyfts fram i undervisningen, för även om du har vissa kvaliteter som person så måste de formas. Om du inte ger eleven verktygen, så förstår han eller hon inte hur de ska tillämpa sina egenskaper.
Ja, så av tre presentationer den här veckan utförde jag bara två. Den första gick verkligen inte bra - även om jag har svårt att tro att hon underkänner oss, vi får nog precis så vi klarar oss. Den andra hoppades alltså över och den tredje? Ja den tredje får gå som den går, för jag är nöjd. Klasskamraterna lyssnade och de älskade det vi skickade runt - lite prover och tidningar, burkar och själva Lush-påsen. Vi hade kul framför tavlan, t o m de som ibland kan bli stela framför klassen skrattade där framme. Det gick bra, Isabelles powerpoint var jättefin och hennes presentation kanon, Thillels marketing mix snabb och pertinent, Richards alla analyser gav djup till presentationen, Annettes beskrivning av kundernas uppfattning om Lush var så välskriven och välbehövd, och Léo rättade som vanligt till allt som missats i slutet genom en klar sammanfattning och analys. Behöver jag säga att jag är stolt över gruppen? Och min presentation? Ingen blackout där inte, det gick bra. Så hur det nu gick gällande betyg, är jag nöjd. Läraren tyckte att det var intressant i alla fall, och jag gillar verkligen den läraren. Om det gick så skulle jag vilja ha ett minihologram i min bakficka och när jag hade problem skulle Madame dyka upp när man lyfte på locket och så skulle jag kunna diskutera mina problem. Hon är så streetsmart! Hon kan det mesta om allt, har erfarenhet och kontakter inom allt och hennes analyser är enkla, men så mitt i prick. Hon har verkligen den franska förmågan att sätta upp fingret och känna. Tänk att ha henne som mentor!! Ja, vad är väl en bal på slottet...
Apropå bal på slottet, så ska vi visst på gala, jag och Annette. Vi hoppas tvinga med de dära fröknarna från Linköping som går på INSEEC. Det ordnas en gala för 1200 personer här om några veckor, så det blir till att trolla fram en balklänning illa kvickt. Annars går kanske min nya cocktailklänning från Alain Manoukian? Hm hm... min blåsa i citrongult thaisiden ska man ju helst vara brun för, dessutom är den kanske för rak och enkel? Svåra problem, helt klart. Kanske att jag kan få unna mig ett par nya skor då? Med tanke på att jag haft sönder ett par och att de andra har jag gömt, troligtvis längst inne i ett förråd. Vilket? Ingen aning. Jag får klara mig till...nästa januari?!!! Hjälp!!
Men gå ska vi. Grabbarna i klassen verkar ha fått en dum idé, men det ska vi snabbt ta ur dem. Annars kommer jag få lätt panik även om det var väldigt gulligt av dem. Men en sak kan jag säga, hur snälla de än är och gulliga som har röstat fram mig i klassen, jag tänker INTE paradera på något podium. Jag paraderar inte. Ännu mindre är jag en sån tjej som röstas fram i sådana här sammanhang, jag förstår precis ingenting! Det är tur det blir fler röstningar innan någon gör något paraderande, och då blir det ju inte jag, eftersom det mest är min klass som känner mig. Skönt det. Men himla gullig tanke.
Nä, dags för lite finans snart kanske? Lite mer plugg, men det är inte lika kul utan gruppen. Tänk om det gick att vara lika flexibel i mattematik som i alla våra andra ämnen? Det kanske är därför vår lärare inte klarar av vår grupp. Han kallar oss ett förlorat fall. Det är bara för att du -tyvärr- inte kan improvisera fram en resultaträkning. Nä ni, jag får ta och sätta på mig de där svenska glasögonen istället. Då slår jag vad om att det går. Kanske är det det som är framtiden? Out-sourcing av totala industrier mellan länder? Vi mer detaljinriktade länder kan stå för all teknisk kunskap, matematik, bokföring o.dyl. medan Frankrike och liknande länder kan stå för det kreativa, flexibla, för marknadsföring och problemlösning. Eller ännu bättre - vad sägs om att vi lär av varandra? Jag tänker börja med att skaffa mig själv två par glasögon, ett svenskt och ett franskt, med tiden kanske jag känner mig bekväm nog att använda de bästa egenskaperna från båda världar... vad tror ni om den utopin?
Det har mitt i allt varit en rolig vecka, grupparbeten betyder ju trots allt att umgås med andra samtidigt som du pluggar! Så länge gruppen är bra är det faktiskt ett nöje. Det enda jag kan fråga mig ibland är varför fransmän alltid vill vara ute i sista minuten? Det finns de som vill vara ute tidigare, men hittills har jag räknat ihop fem i klassen utav fyrtiofyra, varav två utbytesstudenter som sagt. Och även om vi vill arbeta i förväg, så faller det onekligen om de andra i gruppen presterar i sista stund.
Så måndagens presentation gick apa som man säger, trots att vi försökt ta tid och repetera på morgonen. Men det blir aldrig likadant när man står där framme, speciellt inte som vi satt med datorerna framför näsan och alla i gruppen inte ens var där. Nej jag vet, så skulle aldrig den enda repetitionen inför ett stort arbete i Sverige sett ut. Under presentationen sen blev jag stressad när jag insåg att vi pratat för länge redan innan mig - och det riktiga arbetet började med min del! Ännu mer när jag visste att de gett mig otroligt mycket att prata om och att det var viktiga delar, när jag försökte dra på så stannade läraren mig för att kunna läsa, eftersom det alltså var viktigt. Så jag tappade allt. Alltså, jag visste vad jag ville säga, men inte hur man pratar. Något språk. Och det här med att röra tunga och läppar synkroniserat visade sig väldigt svårt det med. Min första blackout, mina damer och herrar. Den ska väl komma den med någon gång. Ibland undrar man över fransmännens tidsplanering och kanske framförallt tidsuppfattning. För såklart hann vi inte in på det vi borde ha lagt fram, nämligen på vilket sätt märket Kronenbourg har problem och hur man skulle kunna lösa det. Vi hann bara presentera att det finns en ölmarknad och där finns ett märke som heter Kronenbourg och dess egenskaper (det sista var alltså jag). I Management de marque är det inte helt optimalt alltså. Det hette trots allt inte Management de marché.
På kvällen sen skulle vi visst förbereda ett arbete som skulle in 24.00 samma natt. Fram till att jag anlände till Paris söndagkväll så var jag inte ens säker på vilket företag gruppen valt?! Och så visade det sig att deras PowerPoint som de gjort utan att låta mig och Annette bli informerade (ens på direkt fråga!), den var ungefär tre till fyra gånger så lång som den borde. Och att de var sura för att vi inte gjort något, trots att de inte sagt squat. Och det var markattan som skulle betygsätta oss. När jag precis kom från en avsågning från den andra stenhårda professorn kan jag inte säga att jag längtade efter en publik mobbning av Professor Perfekt. Och till råga på allt så skulle dossieren som jag försökt jobba på i flera veckor göras när Wictor kommer hit. Då sa jag stopp. Nej. Nu vill jag inte mer! Jag vill inte lägga all min tid med Wictor på att ändå få underkänt och bli mobbad. Nej. Och som en guds försyn eller vad ni nu vill kalla det, så hade studiekoordinatorn en bra dag, hon log! Jag och Annette - som nu jobbar och därmed inte kan ta alla ämnen - taggade oss till fight, men det tog kanske bara någon minut innan hon föreslog att vi skulle ta bort kursen. Jag kände mig alldeles förvirrad, vi skulle ju inte få det? Men jovisst, vi hade ju mer än tillräckligt med poäng ändå, så det kunde ordnas. Poff. All ångest borta. All stress borta. Och helt plötsligt har jag skaffat mig "lov" den veckan Wictor är här. Jippie!
Så resterande dagar har jag försökt att plugga annat. Lite finans när de andra har lektioner. Så har vi arbetat med Lush som skulle in igår. Naturligtvis blev även det ruggat i kanten, worddokumentet blev aldrig klart eftersom alla skrivit varsin del där alla upprepade sig och ingen del var skriven på bra franska. Léo började nästan hyperventilera när han såg allt jobb som var kvar. Men det var också för att han fick den rollen som jag brukar ha hemma, den som ska ha överblick över text och presentation, se till att hela sammanhanget sägs och att våra analyser faktiskt framgår. Och jag insåg hur skönt det var att låta någon annan göra det, man blir mycket mycket lugnare. "Bär inte alltid världen på dina axlar, Johanna" brukar denna kloka dam, även kallad Moa säga. Ja du, kanske att jag gör det lite hemma ändå? Men skönt att slippa! Speciellt när det är på franska!När tjejerna kom, klockan 16-17 någonting (vi hade jobbat sen 10, även om det var lektioner för dem emellan) så skulle visst powerpointen göras då. Som skulle presenteras 8.15 nästa morgon. Och de hade lektioner 17-20.30. Fransk lösning?
Sitt inne i lektionssalen, med gruppen runt dig, och arbeta samtidigt. Richard höll på att få spader när de sade att en hel del måste tas bort, så där sista dagen och arbetet borde varit klart för länge sen. Ändra inriktning då är inte helt enkelt! Men ärligt talat, från en mild panik när jag gick in i den lektionssalen, gick jag därifrån nöjd och belåten. För de kan något som vi inte kan de här fransmännen, och det är flexibilitet och förmågan att lyfta fram det väsentliga. Soit pertinent, Johanna, får man höra hela tiden. För det kan de. Vi hade skoj och alla lyssnade på alla, trots att det beskars och ändrades och fixades några timmar innan det skulle presenteras. (Ja, det kan ha klistrats och klippts även under lektionen då den skulle presenteras, dvs nästa morgon. Fransk lösning) Det är inte ett sämre system egentligen, det är bara annorlunda. I slutändan hänger det ändå på om du har en bra grupp eller inte!
Jag och Annette pratade om det sen. Våra lärare i Linköping försökte förbereda oss för det här genom att klippa presentationerna om de var längre än utsatt tid, så som de gör i Frankrike. Resultatet? Vi svenskar förbereder oss in absurdum. Tränar in ord för ord! I en vecka! Och jag menar absolut inte det här som något utpekande, tvärtom, det är så vi reagerar inför en utmaning i Sverige. Vi förbereder oss mer. Mäter tiden exakt och stryker en mening i det förberedda talet om det blir för långt. Jag menar; vi stryker en mening. Kan ni förstå hur absurdt det låter i en fransmans öron? Här kan de få en uppgift och sen presentera den några minuter efter. Det handlar om att snabbt sålla information, göra en analys och presentera den klart och snabbt. Känna tiden, pulsen. Utelämna allt oväsentligt. Prata sjukt snabbt om det så behövs. Vara flexibel medans man pratar. Arbeta närmast i en symbios med gruppen. Det är väldigt nära att lyssna på ett jammande liveband faktiskt. Det gäller att känna av. Det är en otrolig styrka i alla dessa människor.
Så här ser det ut när klasskamraterna redovisar. Nä! Jag bara skämtade, men kanske i en svensks ögon?
En annan sak jag tänkt på är vad Proffessor Goldstein sa, att fransmännen från tidig ålder drillas att bli kreativa. Det märks jättetydligt under presentationerna, analyserna försvinner närmast helt från ett svenskt perspektiv. Det är såklart en nackdel också, det är läskigt med en hel generation fransmän som aldrig någonsin försökt se världen ur ett större perspektiv, som inte förstår hur man använder sig av en modell för att utvidga sina perspektiv t.ex. Men om vi släpper de svenska, relativt rigida glasögonen för en stund. Det alla i den här klassen kan, det är att göra en bedömning av ett företag, ett märke, en situation, sätta ord på den och beskriva problemet för att sedan peppra den med lösningar. Lösningar, lösningar, lösningar. Där stannar vi. Visst, hur ska ni fransmän kunna lösa ett problem om ni fastnar i detaljerna, inte ser hela sammanhanget? Sant. Men hur ska vi svenskar kunna nå någonstans om vi nöjer oss med att beskriva problemet? Hur många uppsatser och presentationer går inte ut på att applicera modeller till leda, få fram en fantastiskt fin analys av det hela som slutar i en liten kort slutsats: så här är det. Jaha, men sen då? Fransmannen tittar på slutsatsen och säger: fint. Då vet jag. Men det kände jag på mig, bara med mindre ord. Anledningen till att jag betalade dig för studien är ju att jag vill veta vad jag ska göra nu. Hur löser jag problemet? Och då tittar de flesta svenskar bara på fransmannen, ruskar på huvudet, lyfter på axlarna och tittar med uppspärrade ögon. Han menar väl inte allvar? Det där kan vi ju inte lösa!!
Ja, naturligtvis finns det kreativa svenskar och analyserande fransmän, men det är intressant att se vad som lyfts fram i undervisningen, för även om du har vissa kvaliteter som person så måste de formas. Om du inte ger eleven verktygen, så förstår han eller hon inte hur de ska tillämpa sina egenskaper.
Ja, så av tre presentationer den här veckan utförde jag bara två. Den första gick verkligen inte bra - även om jag har svårt att tro att hon underkänner oss, vi får nog precis så vi klarar oss. Den andra hoppades alltså över och den tredje? Ja den tredje får gå som den går, för jag är nöjd. Klasskamraterna lyssnade och de älskade det vi skickade runt - lite prover och tidningar, burkar och själva Lush-påsen. Vi hade kul framför tavlan, t o m de som ibland kan bli stela framför klassen skrattade där framme. Det gick bra, Isabelles powerpoint var jättefin och hennes presentation kanon, Thillels marketing mix snabb och pertinent, Richards alla analyser gav djup till presentationen, Annettes beskrivning av kundernas uppfattning om Lush var så välskriven och välbehövd, och Léo rättade som vanligt till allt som missats i slutet genom en klar sammanfattning och analys. Behöver jag säga att jag är stolt över gruppen? Och min presentation? Ingen blackout där inte, det gick bra. Så hur det nu gick gällande betyg, är jag nöjd. Läraren tyckte att det var intressant i alla fall, och jag gillar verkligen den läraren. Om det gick så skulle jag vilja ha ett minihologram i min bakficka och när jag hade problem skulle Madame dyka upp när man lyfte på locket och så skulle jag kunna diskutera mina problem. Hon är så streetsmart! Hon kan det mesta om allt, har erfarenhet och kontakter inom allt och hennes analyser är enkla, men så mitt i prick. Hon har verkligen den franska förmågan att sätta upp fingret och känna. Tänk att ha henne som mentor!! Ja, vad är väl en bal på slottet...Apropå bal på slottet, så ska vi visst på gala, jag och Annette. Vi hoppas tvinga med de dära fröknarna från Linköping som går på INSEEC. Det ordnas en gala för 1200 personer här om några veckor, så det blir till att trolla fram en balklänning illa kvickt. Annars går kanske min nya cocktailklänning från Alain Manoukian? Hm hm... min blåsa i citrongult thaisiden ska man ju helst vara brun för, dessutom är den kanske för rak och enkel? Svåra problem, helt klart. Kanske att jag kan få unna mig ett par nya skor då? Med tanke på att jag haft sönder ett par och att de andra har jag gömt, troligtvis längst inne i ett förråd. Vilket? Ingen aning. Jag får klara mig till...nästa januari?!!! Hjälp!!
Men gå ska vi. Grabbarna i klassen verkar ha fått en dum idé, men det ska vi snabbt ta ur dem. Annars kommer jag få lätt panik även om det var väldigt gulligt av dem. Men en sak kan jag säga, hur snälla de än är och gulliga som har röstat fram mig i klassen, jag tänker INTE paradera på något podium. Jag paraderar inte. Ännu mindre är jag en sån tjej som röstas fram i sådana här sammanhang, jag förstår precis ingenting! Det är tur det blir fler röstningar innan någon gör något paraderande, och då blir det ju inte jag, eftersom det mest är min klass som känner mig. Skönt det. Men himla gullig tanke.
Nä, dags för lite finans snart kanske? Lite mer plugg, men det är inte lika kul utan gruppen. Tänk om det gick att vara lika flexibel i mattematik som i alla våra andra ämnen? Det kanske är därför vår lärare inte klarar av vår grupp. Han kallar oss ett förlorat fall. Det är bara för att du -tyvärr- inte kan improvisera fram en resultaträkning. Nä ni, jag får ta och sätta på mig de där svenska glasögonen istället. Då slår jag vad om att det går. Kanske är det det som är framtiden? Out-sourcing av totala industrier mellan länder? Vi mer detaljinriktade länder kan stå för all teknisk kunskap, matematik, bokföring o.dyl. medan Frankrike och liknande länder kan stå för det kreativa, flexibla, för marknadsföring och problemlösning. Eller ännu bättre - vad sägs om att vi lär av varandra? Jag tänker börja med att skaffa mig själv två par glasögon, ett svenskt och ett franskt, med tiden kanske jag känner mig bekväm nog att använda de bästa egenskaperna från båda världar... vad tror ni om den utopin?
Kommentarer
Trackback
