L'aventure ou L'avenir?

Nu har jag bestämt mig. Det är nästan sommar. Punkt. Och då slipper man jeansens instängda gissel och får ha klänningar, så det så. För den som inte visste det så älskar jag klänningar. Helst skulle jag ha dem jämt. Just därför har jag dem alldeles för sällan. Logik? Nej. Frågor på det?

Så efter att ha bott i min solklänning i parken har jag börjat plocka fram vintageklänningarna. 50-tals svartvit prickiga har används flitigt. Och nu är det alltså dags för den gula 60-tals klänningen i rörmodell, ni vet en sådan som är helt rak, breda axlar och inga former. Slutar vid knäna och har små fickor fram. Som en husmors-Jackie Kennedy. Om jag älskar den? Dum fråga. Den gula... det är väldigt vågat egentligen, för det är en sådan klänning man måste vara brunbränd för att kunna ha. Och jag är aldrig brun längre, för jag hinner aldrig sola, med andra ord används den för sällan! Men nu så! Och  denna långa diskussion mynnar egentligen bara ut i ett konstaterande: Jag älskar att i Frankrike får du ha vad du vill och framförallt vilken färg du vill utan att det är konstigt eller någon bry sig.

Fram för friheten att vara sig själv!