L'aventure ou L'avenir?

Det har hittills varit mycket prat om franska system. Och jag är den första - tro det eller ej - att påstå att det finns många fördelar med hur saker och ting fungerar i Frankrike. Stress är närmast obefintligt. Ilska, den tas ut direkt. Du mår bra precis hela tiden. Folk backar upp dig jämt. Kör det ihop sig så fixar det sig ändå. Klimatet är inte lika kyligt helt enkelt - och nu menar jag faktiskt inte temperaturen.

MEN. Det finns en hel del saker i deras system som jag reagerar över. Konstigheter och fel som jag bara inte tror skulle finnas hemma i fina lilla Sverige. Jag tror inte det bara.

Det finns så mycket malfunktionerande saker överallt, inte bara internet som är kopplat till ryska datorer. Vad säger ni om det här till exempel: min port är ett unikum. Den är inte riktigt klok. På vintern så fryser den om inte tillräckligt många använder den, vilket för få gör om det är få folk här. Logiskt so far. Men det innebär också att i de situationer då den fryser, ja då finns det ingen att släppa in dig heller. Så då måste du stå med armarna utsträckta och försöka ha nyckeln i låset som befinner sig två meter från dörren och öppna dörren samtidigt. Eller öppna, stoppa in foten och sträcka sig efter nyckeln. Lätt akrobatiskt, men jag lärde mig. Lättad har jag inväntat sommaren och tänkt att problemen är över. Men nej. Nu är det faktiskt värre! För vår dörr svettas eller nåt i värmen. Tappar sitt sans och förnuft i alla fall. För den stängs, men inte ordentligt, men den kan inte heller öppnas. Den glappar i kontakterna. Så du får bara hoppas att den har en bra dag när du kommer hem! Sist när jag kom så stog det fyra personer utanför och väntade på att någon skulle komma och öppna innifrån. Men hur gör du när du kommer hem sent då? Då det inte finns någon som öppnar? Du hoppas. Och du försöker. Det brukar fungera för mig i alla fall efter en sisådär fem sex gånger. Det gäller bara att rycka och slita riktigt hårt i dörren varje gång. Det är knepet. Det jag reflekterar över är om detta skulle få fortgå hemma? Den enda dörren som släpper in 300 boende eller vad vi nu är, den går i baklås stup i kvarten. Hur många måste inte låsas ute i tid och otid?

Sen tycker jag deras plakat är värda en studie.

För det första måste jag nämna deras modell handikappsskyltar på tunnelbanan. Men på deras reserverade platser står det:

Dessa platser är i första hand till för:

1 KRIGSSKADADE (oftast i versaler och fetstil)
2 Invalider från det civila eller arbetet
3 Gravida kvinnor
4 Personer ackompagnerade av barn under 4 år

Ibland står det något om äldre, men inte alltid. Själv tycker jag det här är superunderligt. Gravida kvinnor och personer med barn tycker jag är så självklart att det borde inte behöva skrivas ut. Samma sak med äldre, men de å andra sidan räknas visst inte alls. Har det här landet ingen vett och etikett alls med andra ord?

Sen undrar jag vad är det för fixering vid invalider? Och speciellt dessa krigsskadade? För på många skyltar uttrycker de sig som om det räcker om du har krigat och fått ett ärr, så går du ändå först. Och krigsskadade går i alla lägen före gravida kvinnor. Eller folk med värre skador, fast från det civila. Denna prioriteringslogik går mig helt förbi faktiskt. Helt och hållet förbi.

I sammanhanget måste även nämnas min tvättstuga som nog aldrig fungerat. Jag har redan berättat att den består av två tvättmaskiner som tvättar på ca 40 minuter och två torktumlare som tumlar på ca 80 minuter, där en alltid är trasig. Enkel matematik: det går fyra maskiner på samma tid som en torktumlare, i.e. det blir kö. Lång kö. Den tar aldrig slut heller. Speciellt inte eftersom vi inte kan boka tid, utan det är först till kvarn.

Men om vi lämnar denna underliga lilla konstruktion så finns det två plakat som fascinerat mig länge. Det första plakatet är den gula lappen ni ser på torktumlaren. Det står helt enkelt att den är ur funktion, använd den inte. Vilket borde vara givet, om den är ur funktion kan man tycka. Och tänk, det har det stått sen jag flyttade in, med undantag för en vecka. Man kan ju tänka att de kunde göra något åt det, men nej.

Sen har vi den gröna lappen på väggen. Den där över maskinerna. Tillåt mig översätta:

"Varning! Härmed påminns ni om att tvättmaskinerna inte av någon anledning får flyttas eller ställas på annat ställe, då detta leder till skador på uttömningssystemet. Tack för er förståelse, direktionen MIAA"

Ok jag vet inte vad ni pysslar med hemma, men själv skulle jag inte riktigt komma på tanken att flytta ner en stor tung tvättmaskin från den där betongtröskeln den står på. Varför i hela friden skulle någon vilja det? Den är inte bara tung och svårflyttad. Det finns ju massa äckliga slangar bakom. Och naturligtvis skadas de om du sätter en maskin på dem. Eller drar ut maskinen så att de åker ur sitt fäste. Någon mer än jag som starkt ogillar äckelvatten sprutade på mina rena kläder? För mig känns det som en självklar grej, det behöver du knappast skriva lappar om.

Vad de däremot verkligen skulle behöva det är en lapp som påminner om att ta bort luddet i dörren på torktumlarna. För tydligen har inte fransmännen här lärt sig den enkla logiken att ludd i dörren leder till ökad värme i torktumlaren och i sin tur förstörda torktumlare. Ingen tar någonsin bort luddet, tror inte de vet hur man gör. Och jag vet av erfarenhet att även skötsamma svenskar måste påminnas.

Så då har jag ett förslag:

1 Ta ner dumma lappar.
2 Sätt upp lappar med en praktisk funktion med ett syfte som faktiskt är nödvändigt och som gör skillnad.

Jag tror att lappförgiftningen av allmänna ytor skulle minska. Folk skulle kanske tänka efter själva (låta äldre sätta sig ner för att de faktiskt inte kan stå istället för att fundera på om de är med på rangordningen på lappen). Folk skulle kanske faktiskt läsa lapparna. Och hos mig skulle de då kunna ta bort den där gula lappen till slut. Den om trasig torktumlare vill säga.