L'aventure ou L'avenir?

Signerat vår kursansvarige kvällen tisdagen den 12. Hmm? Vilken dag hålls mötet sa du? Och om det är imorgon, så bra att du ger oss besked några timmar i förväg. För att inte glömma den lilla detaljen att det är mer en föreläsning än ett möte. Så du borde ha tagit med dig blocket. Men sa någon det? Nej. Eller att samma kväll, 2 timmar efter föreläsningen så var första exkursionen? Nej. Inget besked. Ni studenter får springa er blå efter en middag istället, det är mer sport. Det är så du påminns om att du är i Frankrike.

Men om jag skulle ta och berätta lite om den här kursen istället? Den blir nog jättekul, men det är svagt obegripligt att vi får poäng för det. Kursens huvudmotto är "grrrraatuit" på min bästa amerikanska franska. "What does that, mean you guys? Let me hear it!" "Free!" "Yeah, free, grrrrraaaaatuit!". Hmm. Det påminner lite om sällskapsresan på Grand Canaria faktiskt. Men tanken är att vi ska göra ett antal utflykter och lyssna på några föreläsningar, vi måste vara med på åtminstone 10, skriva en endaste liten reflekterande uppsats (jag kan ta mitt förra inlägg om Musée d'Orsay nästan rakt av) och sen får vi 4 ECTS. Som hittat. Vi får höra om ställen vi skulle besökt ändå. Vi får gå till ställen vi inte hittat till annars. Vi får göra allt billigare, eller grrrrraatuit. Och imorgon får vi en gratis båtfärd och en middag. Och detta ska jag förtjäna poäng för? Mer än gärna. Ja tack. Let me hear it... grrraaatuit!

Så i onsdags var vi alltså vid Sacre Cœur, gick nerför den sidan av Montmartre där jag inte gått, bland de crêperies jag fått mig rekommenderat, alla pâtisseries, bland Amélies gator, förbi Salvádor Dalis museum (klart jag ska dit) och Le moulin de la Galette, den sista kvarnen i Paris av     Den enastående utsikten i skymningen

vad jag hört och även

den plats där Renoir målade sin kanske mest berömda tavla med

Émile Sohier, medsläpad samma namn, vilken anses vara den närmast äkta skildringen av

på kulturella upptåg. 1700-tals Paris. Dit kommer jag ta er alla. Naturligtvis tog vi en fånig

turistig gruppbild framför Moulin Rouge också.

Avslutningsvis skulle hela gruppen ta en öl och läraren – som för övrigt vill att vi kallar honom Mr Muse (s’amuser, amusement etc. etc.) och att vi kallar våra exkursioner för Muse-Cruise – ordnade med Happy Hour. Öl på schemat? Ja inte mig emot.

Sen kan vi ha fastnat lite länge. Lite väl länge kanske. Kanske till halv två, två. Eller så. Men jag skyller på Nightingale-genen i mig. Jag skulle hjälpa en klasskamrat med att ta hand om hans nycklar i två dagar medan han åkte hem, för att lämna dem till hans rumskamrat idag som inte kunde komma in annars. Det är nu avklarat och kamraten var jättetrevlig. Men naturligtvis var jag tvungen att utföra själva väntandet på honom på O’Sullivans. Såklart. Och när han kom var vi förstås tvungna att ta en öl till. Så vi kan kanske ha missat sista tunnelbanan. Tack och lov, eftersom de andra bodde i närheten eller flera

på samma ställe och kunde dela taxi, förutom jag förstås, så känner jag världens bästa Aniek. Aniek bor dessutom i Montmartre och har en luftmadrass. Tada! Jag tror hon är den riktiga Fröken Nightingale. Så jag kom hem sent, men hade en riktigt bra kväll. Så, en bra kursstart, eller vad säger ni?

Överst: Fröken Nightingale (alias Aniek från Holland) och "Dansk-Lasse" och "Dansk-Jonas" enligt egen utsago

Nedan: Jonas igen, vår gamle Émile från Linköping och André från Australien