Storstadshelg i typisk Paris-anda
Nu var det ett tag sedan jag skrev i den lilla bloggen. Och då kan man ju fråga sig kanske om jag är lat? Men nej nej, jag skulle själv hävda raka motsatsen. Typiskt impulsivt franskt, där man aldrig faktiskt vet vad som händer, men det är ständigt något på gång. Och man alltid missar sista metron hem. Åtmonstone om man heter Johanna och bara umgås med danskar och holländare, då ingen av dem är direkt kända för att festa lite, eller som här, festa väldigt kort och tidigt. Tredje gången samma vecka börjar det bli lite tröttsamt ska väl erkännas. Men vilken stad bygger en fantastiskt infrastruktur bara för att stänga av den klockan 12?? Och samtidigt bygger för små lägenheter där man inte kan vara mer än en, två, max max tre, bara för att sedan erbjuda ett härligt, mysigt uteliv för alla som vill kunna umgås ändå? Det är en fälla för att locka alla Erasmus-studenter i trubbel, det är vad jag tror det.
I fredags fick jag ett visserligen planerat, men mest spontant överaskningsbesök av min Sosso! För en gångs skull låg damernas scheman alldeles ovanligt lämpligt till, d v s vi var båda lediga, en ville gå på fester och en hade fester att gå på, båda ville ha sällskap men sällskapet fanns i Paris. Sagt och gjort, medan fröken Lind sitter på banken anländer den fina Sofia till Cité Universitaire och sedan väntade en riktigt härlig och faktiskt ganska intensiv helg. Låt mig beskriva spelreglerna i Paris: först vet du en sak du ska göra. Denna kommer att förändras. Är det en lektion kommer den bli inställd åtminstone en gång. Eller flyttad. Är det en träff kommer den att förändras. Men det kommer också dyka upp ett antal fester, fikan, promenader, ja vad det nu kan vara under veckans och dagens gång. Så till slut glömmer du äta mat, eller hinner inte. Igen. Men du får trevligt sällskap, gott vin och god öl. Och det mesta med mindre en en timmes förberedelstid, vilket gör att alla kommer som de är, avslappnade och glada. Högst förnämligt!
På fredagen var vi med de numera inbodda, chicka fröknarna Karin och Annette från mitt lilla Linkan, och åt borta i Saint Michel. Det blev en riktigt trevlig kväll i en liten källare, uppassade av italienska servitörer som älskade det faktum att vi 1) var svenskor och 2) svenskor som kunde franska vilka de därmed kunde stöta på. Det är den bästa typen av svenskor, or so I've been told. Men hey, två karaffer gratis vin senare och jag klagar inte!
Annette, Karin, Sofia och jag i de mysiga kvarteren i Saint Michel!
Så vandrade vi ner mot Île de la cité, för att strosa runt i Notre Dame, vid det laget rätt välbehagligt att vara under tak med tanke på nederbörden. Till sist blev vi medtagna på en sightseeingtur i båt, tyvärr med begränsad sikt av såväl dimma som ösregn, men men, vi får inte allt här i livet. Med trevligt sällskap och glad Sosso så klarar man det mesta galant! Det hela kompenserades efteråt med en lång promenad till en irländsk pub, där vi serverades en middag med öl, både tillhörande och efterföljande naturligtvis. Sa jag förresten att det här tillhörde min utbildning? Och att allt utom den efterföljande ölen var gratis? Förlåt, grrraaaatuit. Jag gillar helt klart Frankrike mer och mer!
The picture known as "THE Picture", Giulgia, me and Jonas
Sen att ouvrieren nästa morgon skällde ut Sofia på franska, det kan vi också bortse från. Det är i sådana lägen det är bra att kunna franska själv, så man kan förklara i sin allra lenaste röst; men snälla ouvrieren, de kom så tidigt så tidigt, klart de inte sovit här, de ska bara hämta väskorna och hjälpa Sofia och bära. Det var bara en väldigt lätt modifikation av sanningen faktiskt, hade någon frågat mig om jag tyckte jag blev väckt tidigt, då hade jag lätt svarat ja. På det här sättet fick vi dessutom bärhjälp med bagaget på köpet. Det gäller att ordna det för sig mina vänner. Slutet gott, allting gott!
Söndagens spenderades -inte helt piggt! - spatserandes från La Tour d'Eiffel mot Palais Royal, L'Arc de Triomhpe och Champs Elysée. Förresten, ni pålästa som vet allt, varför heter huvudgatan så? Är det för att den är extra upplyst eller för att det kanske funnits många skolor i närheten? Eller akademiker? Eller... ja jag har funderat ett tag. Men promenaden var supermysig. Får jag lov att påpeka för herrskapet att det var strålande sol, mellan 5 - 10 grader varmt, att vi åt en crêpe au banan-chocolat i solen på en parkbänk med vårblommor? Eller är jag lite uppnosig då? I vilket fall var det helt enkelt underbart! När Sofia åkt och jag följt henne till bussen i tjotaheiti (läs La Defense), så spenderades kvällen promenerandes lite till. Och det ska jag säga, Paris är verkligen vackert oavsett tid på dygnet. Varför har jag någonsin fått för mig den bisarra idéen att åka härifrån?
Så var en underbar festhelg slut, jag kände mig underligt nog pigg och redo för att ta tag i det där som kallas studier. Frågan är om studierna var redo för mig?
I fredags fick jag ett visserligen planerat, men mest spontant överaskningsbesök av min Sosso! För en gångs skull låg damernas scheman alldeles ovanligt lämpligt till, d v s vi var båda lediga, en ville gå på fester och en hade fester att gå på, båda ville ha sällskap men sällskapet fanns i Paris. Sagt och gjort, medan fröken Lind sitter på banken anländer den fina Sofia till Cité Universitaire och sedan väntade en riktigt härlig och faktiskt ganska intensiv helg. Låt mig beskriva spelreglerna i Paris: först vet du en sak du ska göra. Denna kommer att förändras. Är det en lektion kommer den bli inställd åtminstone en gång. Eller flyttad. Är det en träff kommer den att förändras. Men det kommer också dyka upp ett antal fester, fikan, promenader, ja vad det nu kan vara under veckans och dagens gång. Så till slut glömmer du äta mat, eller hinner inte. Igen. Men du får trevligt sällskap, gott vin och god öl. Och det mesta med mindre en en timmes förberedelstid, vilket gör att alla kommer som de är, avslappnade och glada. Högst förnämligt!På fredagen var vi med de numera inbodda, chicka fröknarna Karin och Annette från mitt lilla Linkan, och åt borta i Saint Michel. Det blev en riktigt trevlig kväll i en liten källare, uppassade av italienska servitörer som älskade det faktum att vi 1) var svenskor och 2) svenskor som kunde franska vilka de därmed kunde stöta på. Det är den bästa typen av svenskor, or so I've been told. Men hey, två karaffer gratis vin senare och jag klagar inte!
Annette, Karin, Sofia och jag i de mysiga kvarteren i Saint Michel!
Så vandrade vi ner mot Île de la cité, för att strosa runt i Notre Dame, vid det laget rätt välbehagligt att vara under tak med tanke på nederbörden. Till sist blev vi medtagna på en sightseeingtur i båt, tyvärr med begränsad sikt av såväl dimma som ösregn, men men, vi får inte allt här i livet. Med trevligt sällskap och glad Sosso så klarar man det mesta galant! Det hela kompenserades efteråt med en lång promenad till en irländsk pub, där vi serverades en middag med öl, både tillhörande och efterföljande naturligtvis. Sa jag förresten att det här tillhörde min utbildning? Och att allt utom den efterföljande ölen var gratis? Förlåt, grrraaaatuit. Jag gillar helt klart Frankrike mer och mer!
The picture known as "THE Picture", Giulgia, me and Jonas
Sen att ouvrieren nästa morgon skällde ut Sofia på franska, det kan vi också bortse från. Det är i sådana lägen det är bra att kunna franska själv, så man kan förklara i sin allra lenaste röst; men snälla ouvrieren, de kom så tidigt så tidigt, klart de inte sovit här, de ska bara hämta väskorna och hjälpa Sofia och bära. Det var bara en väldigt lätt modifikation av sanningen faktiskt, hade någon frågat mig om jag tyckte jag blev väckt tidigt, då hade jag lätt svarat ja. På det här sättet fick vi dessutom bärhjälp med bagaget på köpet. Det gäller att ordna det för sig mina vänner. Slutet gott, allting gott!
Söndagens spenderades -inte helt piggt! - spatserandes från La Tour d'Eiffel mot Palais Royal, L'Arc de Triomhpe och Champs Elysée. Förresten, ni pålästa som vet allt, varför heter huvudgatan så? Är det för att den är extra upplyst eller för att det kanske funnits många skolor i närheten? Eller akademiker? Eller... ja jag har funderat ett tag. Men promenaden var supermysig. Får jag lov att påpeka för herrskapet att det var strålande sol, mellan 5 - 10 grader varmt, att vi åt en crêpe au banan-chocolat i solen på en parkbänk med vårblommor? Eller är jag lite uppnosig då? I vilket fall var det helt enkelt underbart! När Sofia åkt och jag följt henne till bussen i tjotaheiti (läs La Defense), så spenderades kvällen promenerandes lite till. Och det ska jag säga, Paris är verkligen vackert oavsett tid på dygnet. Varför har jag någonsin fått för mig den bisarra idéen att åka härifrån? Så var en underbar festhelg slut, jag kände mig underligt nog pigg och redo för att ta tag i det där som kallas studier. Frågan är om studierna var redo för mig?
Kommentarer
Trackback
