L'aventure ou L'avenir?

Dags att komma hem nu? Jaha ja. Men så går det om man slutar vid sju, ska aktivera ett kontokort för att äntligen äntligen fixa mobil imorgon, för att inte tala om att åka hem i denna nya snötäta kyla. Äta mat och, ja så var klockan nio. Nu ska jag alltså sätta igång -igen- med min strulande finans. Bara för att finans är det jag verkligen vill göra när jag egentligen skulle på jazzkväll med goa Maria och Matilda. Jag fattar inte hur man kan göra allt rätt och ändå få samma summa att bli 140 000 och -33 000 samtidigt. Det är inte samma alls jue! Så antagligen så gör jag inte rätt (och så skulle det ju inte kunna vara, naturellement) eller så är det fel på mina siffror. Och min penna. Suck.

Jag hade fått uppfattningen att det var vanligt att ha så många lektioner, men så nämnde jag i köket att ibland har vi lektioner 8 - 20.30, och andra dagar nära på, och de höll på att trilla i golvet. Agro-technique och Paris-technique läser tydligen lite varje dag istället för brontodagar tre dagar i veckan, light dag på torsdagen och "ledigt" på fredagen. Och jag blev ekonom därför att? Måste vara något masochistiskt drag hos oss. Alla tjejer i skyhöga klackar och tighta jeans borde i och för sig tala för att det skulle vara sant. Eller det faktum att vi bör ha kostym på oss om vi har en presentation. Och klackar förstås. Inte för att jag inte har det hemma, men regeln! Det är en principsak.

Apropå masochism, jag har nu sällat mig till skaran av hair addicts. Åsa blir säkert stolt dock. Hittills har jag gjort det till min grej att vara latheten sjäv, skylla på mitt självfall och säga att det aldrig ligger rätt. Det gör det kanske fortfarande inte, men i detta land lever endast välfriserade mesdames och mademoiselles, iförda frisyrer med minst fem lager hårprodukter applicerade i så tunna lager och så omständigt att det ser ut som om de precis vaknat upp så där perfekt. För att inte prata om att det är blåst minst två gånger. Ja, nu tar jag i. Men hjälp! Står ett hårstrå ut här så märker ju alla det. Och många ser faktiskt nyblåsta ut hela dagen. Så nu har jag fallit dit. Saknar faktiskt att bara blöta det och sedan kunna gå ut. Nänä, nu är det tvätta, krama, i med mousse, krama med handduk, rufsa och lägga rätt, krama med fingrar, låta torka, krama i gélé i topparna och fixa till frisyren och NU får jag gå. Jag tror nog att det är masochister som går på min skola ändå. Eller så har vi något fel i generna.