Är det samma sak att studera som att gå till universitetet?
Så har det förflutit en hel skolvecka. Ja nästan. Jag vet att det är fredag, men in sann rekreationsanda à la Frankrikes 35 timmars veckor, så är även studenter befriade på fredagar. Därför börjar jag även inse varför alla säger att det är så mycket mer intensivt här när det väl arbetas, du får gärna vara schemalagd 10.00 till 20.30 i det här landet, med en halv timmes lunch och dessutom inte mindre än tre kvartsraster om jag räknat rätt! Men frågan är om det är mer arbetsintensivt? Tidskrävande, check. Tålamodsprövande, check. Tröttsamt eftersom luften aldrig vädras ut och vi är 50 studenter i en liten sal, check. Men återigen, mer arbetsintensivt? Njae, klart tveksamt. Ibland får jag intrycket av att det räcker med att infinna sig i lektionssalen och så anses man ha arbetat. Det räcker med att befinna sig på universitetsområdet, och du har arbetat. Läsa något vid sidan av? Varför då? Ha läxor? Ja men bara om vi inte hunnit med det på lektionstimmarna. Något i den stilen. Men det kommer säkert hetta till senare, för stunden tänker jag dock bevara mitt intryck av ett halvår som kommer att förflyta ganska så smidigt. Men bara om vi granskar själva arbetsbördan förstås.
Naturligtvis så finns det kvar kommunikationsproblem och fransk byråkrati att handskas med. Det är kanske det som vi ska göra de resterande timmarna? Det kanske är schemalagt? Låt mig fråga er en sak: om ni vill läsa en viss inriktining och blir rekommenderade en viss filière inom den för att den ska vara speciellt bra för studenter från Linköping, skulle ni ta den då? Skulle ni ana ugglor i mossen? Hemma; ta den, kör på, allt löser sig. Här; fråga minst ett par professorer till och gärna några studenter, då hamnar ni rätt. Men inte vi. Vi var dumma nog att faktiskt lita på Madame, det är ju trots allt hon som är den högst uppsatta
Vi vandrade till plugget glada i hågen måndag morgon, bara för att finna att vår lektion var inställd. Så istället gick vi hem till Nettan och drack te, väckte andra Johanna som sov där och umgicks ett tag. Så åkte jag hem, försökte lösa mobileländet, pratade med pappa och åkte för att fixa mobil. Väl där så fick jag reda på att jag måste ha mitt kontokort också från banken innan jag kan använda det, det går ju inte att betala med ett annat kort än till det konto du ska betala från sen?! Även om en summa är för själva mobilen, och resten dras för abonnemanget senare. Nej nej. Istället blev jag iväglockad till IKEA, med Émile och Åsa som just fått tag i en jättemysig lägenhet vid Tolbiac, 25 kvadrat lämpligt nog beläget nära mig. Fint. Fast vi kom hem sent. Och jag som skulle prata med Wictor. Och dricka te hos Maria, för hon hade köpt grejer till mig på IKEA. Och nu jag till henne. Och mig själv, det är omöjligt att åka dit utan att handla. Men vem tackar nej till en liten fin strykbräda för 5 € som räddat min garderob? Men först skulle jag bara på en liten liten drink hos Aniek. Och som vanligt glömde jag tiden och kom hem hur sent som helst. Och det mina damer och herrar är hur det fungerar här. Voilà, Paris!
Min fina strykbräda som jag bar i famnen som en liten bebis inne på IKEA! Åsa skämtade om hur jag skulle reagerat om någon tagit den ifrån mig. Jag tror hon har rätt, de hade fått skåda en ovanligt förargad Johanna som stridit för den som om det var hennes favoritdocka på dagis. Men nu bor den i min garderob och allt är väl!
Tisdagen skulle bli den längsta dagen, de andra var det nästan inget på. Klassen var supertrevlig, vi fann oss snabbt till rätta och så började lektionen. Men vad är det här? Vilket projekt pratar de om som de har förberett? Vi ska ju börja idag? Och vadå skickat in buisnessplanen förra terminen? Va?! Har ni egna företag som ska realiseras nu?? Som om jag hinner starta och lägga ner ett företag på fem månader, snacka om kapitalförstöring! Men vi kan kanske ta de andra klasserna om hur man startar ett företag. Nä. För de examineras genom att du skapar ett företag. Jaha, hur tänkte Madame nu? Vi går dit, hon hävdar att vi har fel, vi går iväg till the Dean som ska få sig en hacka, Madame har minsann aldrig hört något så dumt. The Dean väntar tålmodigt, vänder sig till Madame och förklarar lugnt att som han sagt ett antal gånger så är inte Erasmus-studenter välkomna längre där, eftersom det är ett projekt på minst ett år. "Men så har det ju inte varit, du måste ju säga sådant!" utbrister hon förargat; "det måste vara nytt!" Med ännu lungnare stämma och blick som genast får mig och Annette att förstå att detta hör till hans vardagsdilemman, att hantera Madame, så svarar han att så har det varit i två år. Ja det var förstås bara att tacka och bocka, dra sig tillbaka. Säga hejdå till klassen (som förresten ansåg att vi kunde väl slänga ihop det ändå, hur många av dem skulle göra projekten egentligen?) och byta filière.
Så vad gör jag nu? Ja det är lite oklart. Jag läser Marketing Stratégique, utökad med Finance d'entreprise och Intelligence Econompique et Veille Stratégique. Den senare är jättebra om hur du skall tänka för att komma framåt, hur du ska tolka din omvärld etc. Den första, dvs filièren har jag nästan ingen koll på alls eftersom vi missat hela 10 (!!!!) lektioner på två dagar. Alla introduktioner, alla arbetsinstruktioner. Jag ska t ex komma på en produkt och beskriva den, men i juridiken. Inte helt självklart hur det ska gå till. Och finansen, ja du. Många av er har hört mig skratta åt fransmännen därhemma, de har ju så mycket hyss för sig!
Minuskonterar och fram och tillbaka, drar från skatten och ger till sig själv med fusk och båg. Så illegalt så man kan vika sig för mindre. Men just det ja, här betygssätts vi på det. Jaha du, hur var det nu igen? Vilka poster var olagliga att leka med här och vilka var i gråzonen? Vilka var självutnämnda som jag måste dra bort i analysen? Inte helt helt självklart. Speciellt eftersom lektionerna går ut på att läraren säger: "det här kan vi, bläddra, det här kan ni inte, men ni kan lära er, bläddra, det här kan ni..." smatter smatter med fransk snabb tunga, "fint då kan ni ju göra de här övningarna nu, vi går igenom den första om 10 minuter!" Jaha ja. Men vi klarade dem! Så jag är rätt nöjd. Ska bara lära mig lite mer att vara illegal så ska ni nog se att jag ska bli en hejare på det här med fransk bokföring. Jag kan också belåtet rapportera att franskan är inget problem, inte ens när de försöker prata så fort på lektionen att de ska förvirra oss med flit. Så det så.
Så onsdag och torsdag har vi pendlat mellan maktlöshet, förtvivlan, tro, hopp och kärlek höll jag på att tillägga. Men det är lite så. Andas, ta det som det kommer, och go with the flow. För vad är väl ett franskt universitet? Förvirrat, knasigt och snurrigt, men alldeles alldeles... underbart.
Jag kan dock ha försökt lätta upp plugget lite, så jag, Annette, Émiles flickvän Åsa och hennes väninna gick på jazzkväll i onsdags. Ett litet sjabbigt krypin med livemusik och mysiga bås. Ja tack! Tyvärr kan vi ha pratat lite för mycket (läs danskarna, det kan de gott få höra förresten om de läser det här, jag vet att de förstår!) så vi kan ha skrämt iväg någon eller några och fått ett antal hyssningar. Men vilket jazzställe måste man sitta helt och hållet tyst på! Jag ska i alla fall tillbaka, men kanske sätta mig en bit från scenen.
Så var jag då ledig idag. Tvättar för 5 € maskinen. Det blev två ändå. Blev så trött på all handtvätt. Skriver till er. Pluggar lite. Men så är det ju så fint väder! Blir nog en promenad snart istället. Allt är ju ändå stängt på söndag, kanske är bättre att plugga då? Jag är ju ändå i Frankrike, det räcker ju om jag går och sätter mig i skolan istället.

koordinatorn, som vår studierektor ungefär.
Nej jag studerar inte på Louvren, men det blir så tråkigt utan bilder. Och jag kan ha glömt att ta bilder. Så här får ni istället Louvren i regn på väg till Irländsk pub!Vi vandrade till plugget glada i hågen måndag morgon, bara för att finna att vår lektion var inställd. Så istället gick vi hem till Nettan och drack te, väckte andra Johanna som sov där och umgicks ett tag. Så åkte jag hem, försökte lösa mobileländet, pratade med pappa och åkte för att fixa mobil. Väl där så fick jag reda på att jag måste ha mitt kontokort också från banken innan jag kan använda det, det går ju inte att betala med ett annat kort än till det konto du ska betala från sen?! Även om en summa är för själva mobilen, och resten dras för abonnemanget senare. Nej nej. Istället blev jag iväglockad till IKEA, med Émile och Åsa som just fått tag i en jättemysig lägenhet vid Tolbiac, 25 kvadrat lämpligt nog beläget nära mig. Fint. Fast vi kom hem sent. Och jag som skulle prata med Wictor. Och dricka te hos Maria, för hon hade köpt grejer till mig på IKEA. Och nu jag till henne. Och mig själv, det är omöjligt att åka dit utan att handla. Men vem tackar nej till en liten fin strykbräda för 5 € som räddat min garderob? Men först skulle jag bara på en liten liten drink hos Aniek. Och som vanligt glömde jag tiden och kom hem hur sent som helst. Och det mina damer och herrar är hur det fungerar här. Voilà, Paris!

Min fina strykbräda som jag bar i famnen som en liten bebis inne på IKEA! Åsa skämtade om hur jag skulle reagerat om någon tagit den ifrån mig. Jag tror hon har rätt, de hade fått skåda en ovanligt förargad Johanna som stridit för den som om det var hennes favoritdocka på dagis. Men nu bor den i min garderob och allt är väl!
Tisdagen skulle bli den längsta dagen, de andra var det nästan inget på. Klassen var supertrevlig, vi fann oss snabbt till rätta och så började lektionen. Men vad är det här? Vilket projekt pratar de om som de har förberett? Vi ska ju börja idag? Och vadå skickat in buisnessplanen förra terminen? Va?! Har ni egna företag som ska realiseras nu?? Som om jag hinner starta och lägga ner ett företag på fem månader, snacka om kapitalförstöring! Men vi kan kanske ta de andra klasserna om hur man startar ett företag. Nä. För de examineras genom att du skapar ett företag. Jaha, hur tänkte Madame nu? Vi går dit, hon hävdar att vi har fel, vi går iväg till the Dean som ska få sig en hacka, Madame har minsann aldrig hört något så dumt. The Dean väntar tålmodigt, vänder sig till Madame och förklarar lugnt att som han sagt ett antal gånger så är inte Erasmus-studenter välkomna längre där, eftersom det är ett projekt på minst ett år. "Men så har det ju inte varit, du måste ju säga sådant!" utbrister hon förargat; "det måste vara nytt!" Med ännu lungnare stämma och blick som genast får mig och Annette att förstå att detta hör till hans vardagsdilemman, att hantera Madame, så svarar han att så har det varit i två år. Ja det var förstås bara att tacka och bocka, dra sig tillbaka. Säga hejdå till klassen (som förresten ansåg att vi kunde väl slänga ihop det ändå, hur många av dem skulle göra projekten egentligen?) och byta filière.
Så vad gör jag nu? Ja det är lite oklart. Jag läser Marketing Stratégique, utökad med Finance d'entreprise och Intelligence Econompique et Veille Stratégique. Den senare är jättebra om hur du skall tänka för att komma framåt, hur du ska tolka din omvärld etc. Den första, dvs filièren har jag nästan ingen koll på alls eftersom vi missat hela 10 (!!!!) lektioner på två dagar. Alla introduktioner, alla arbetsinstruktioner. Jag ska t ex komma på en produkt och beskriva den, men i juridiken. Inte helt självklart hur det ska gå till. Och finansen, ja du. Många av er har hört mig skratta åt fransmännen därhemma, de har ju så mycket hyss för sig!

Utsikten från mitt fönster!
Så onsdag och torsdag har vi pendlat mellan maktlöshet, förtvivlan, tro, hopp och kärlek höll jag på att tillägga. Men det är lite så. Andas, ta det som det kommer, och go with the flow. För vad är väl ett franskt universitet? Förvirrat, knasigt och snurrigt, men alldeles alldeles... underbart.
Jag kan dock ha försökt lätta upp plugget lite, så jag, Annette, Émiles flickvän Åsa och hennes väninna gick på jazzkväll i onsdags. Ett litet sjabbigt krypin med livemusik och mysiga bås. Ja tack! Tyvärr kan vi ha pratat lite för mycket (läs danskarna, det kan de gott få höra förresten om de läser det här, jag vet att de förstår!) så vi kan ha skrämt iväg någon eller några och fått ett antal hyssningar. Men vilket jazzställe måste man sitta helt och hållet tyst på! Jag ska i alla fall tillbaka, men kanske sätta mig en bit från scenen.

Kommentarer
Postat av: Calle
Oroa dig inte för skolan för det tar väl inte mer än max 3 veckor ;)
Håller med dig om danskarna - man kan bli så trött på dom :P
Trackback